det känns som 100 år

I ett annat liv, på en annan plats var jag en annan. Jag hittar bilderna när jag packar upp min magasinerade dator. När jag tittar på det senaste datumet förvånas jag, var det bara några månader sen?

Nu är jag hemma igen, efter ännu en vända av något hjärtslitande avsked.

När jag ligger i min nya säng så tänker jag på vad jag egentligen känner. Jag får gå upp och gå och lägga mig igen för att reda ut allt. Det är en blandning av lättnad och saknad och framtidstro och den ljuva smaken av att livet är så oändligt som jag väljer att göra det.

sentimentalitet

vad har jag gett mig in på tänker jag samtidigt som jag förstår att allt kommer bli bra så fort jag är där.

den här sommaren. badet&fotot på saltholmen. colors. vinkvällen på hisingen. kaffet. skogsfesten. tonårshånglet. jobbet. kyrkogårdspicknicken. den magiska himlen över hamnen och de nyvunna insikterna. dejtandet. vinet. whiskeyn. flädersaften. djurdräkterna. smsandet. vännerna. och framförallt: att bli frisk.

jag är kär i livet.

Snart kommer min fina J tillbaka till stan. Stan som värmen slagit sig ned i, stan som varit min i tre år nu. Jag cyklar och åker vagn överallt och tänker ibland att det känns som första gången. När jag kom med fullastad volvo och tankar på ett nytt liv.

Jag börjar inte längre nya liv, men jag lämnar saker bakom mig, glömmer obehagligheter, tror på framtiden och nuet.

En eftermiddag i värmen, det är som om vi pratar olika språk. Mina ögon glittrar när jag går hem, senare tänker jag att allt är ett enda stort missförstånd. För det är det alltid.

Jag är inte pessimist bara realistisk. You know.

Medan solen går ner efter sommarens varmaste dag drar jag upp persiennerna som varit neddragna hela dagen. Har sovit bort en hel lördag och aldrig har det känts så skönt att missa strand och säkert det jättehärliga havet. Min första helt tomma dag på flera månader, jag ligger i sängen, halvvaken, halvsovande, tänker på livet och saker. Ser en film som inte är så rolig men jag har ändå ro till det. Det var längesen. För några veckor sen kunde jag inte vara sysslolös i mer än 5 minuter. Det skrämde mig. Nu kan jag andas, ligga ner, sova gott.

En natt får jag sällskap. Jag vill eller kan inte göra annat än att le.

Första hyran till drömrummet på andra sidan Atlanten. Nu ska jag packa ihop och avsluta lite. Andra saker fortsätter. Vissa människor vill jag verkligen inte lämna men jag gör det ändå, även om det kommer svida.

Det enda som gör mig lite lugn just nu är att jobba. Måste fly stan lite det här går inte.

demain est la premier jour du reste de ta vie

Hittade en låt jag sparat på valborg. Minns inte varför jag gjorde det, men måste ha varit oerhört romantisk och trånande. Det är en sån låt.

Ligger i badet, trivs först sen sprider sig någon form av panik och jag rusar upp en stund. Sen ligger jag kvar tills vattnet är ljummet, tänker på framtiden, på alternativen,

Imorgon gör jag sista timmarna på mitt nuvarande jobb. Vi ska packa ner resterna av butiken, stänga igen. Jag börjar livet som arbetslös/frilansare/fri. Längtar.

Man kan nog inte påverka öden. Men man kan ge saker en liten skjuts på vägen tänker jag och skickar iväg ett mail.

Ett mail om dagen är tanken. Idag skickade jag tre. Undrar vad det tagit åt mig? Plötsligt började livet.

Jag går ut i sjukdomsoutfit- accentuerade detaljer, mycket autentiskt. Pengarna tar slut, jag får börja laga linsgrytor. Har inte saknat dom, men det är ok.

Nu är jag klar med skolan

Ibland kan jag komma på mig själv med att undra vad jag egentligen gjort de senaste fem åren.

Jag drömmer om mina drömmars man i natt igen. I drömmen pratar jag med honom, och det är så uppenbart att jag är intresserad. När jag vaknat kan jag inte sluta tänka på honom på hela dagen fast han lyser med sin frånvaro så som han gjort sen den där lunchen när jag var helt hyper och bara fick solen i ögonen hela tiden.

Rusar runt i stan på jakt efter en bikini. Brottas med känslan av att vara en blek val och försöker omforma den till att jag ser lite lagom bra ut iallafall. Slutar med att jag inte köper någon, får leta imorgon igen. Bikiniletandet är det värsta jag vet på våren, slutar alltid med att jag köper en för liten som bara trillar av när man dyker.

Sen jag började tro på någon sorts mening med allt har mitt liv blivit:
- mycket lättare.
- lite roligare.

Dock kan jag ibland bli så förbannad på den där positiva delen av mig själv. Aldrig får man bryta ihop på riktigt längre. Istället gråter jag en (dock stor) skvätt, och sen går jag och äter en god välförtjänt middag på foajébaren, jobbar med saker jag tycker om (fina bilder) och åker hem och sveper en coctail innan jag skriver klart min examenspresentation.

Igår var en sån kväll, med solnedgångsvin och skvaller, kino och planering av en karaokefest, fika i en vagn på järntorget och nef. När jag kom hem läste jag tills jag inte kunde hålla mig vaken längre. Var lycklig.

Jag vill vara patti och du ska vara robert. Jag vill vakna och se dig krypa ihop under täcket i morgonljuset och viska saker. Jag vill stanna där. Jag vill springa fort i solen, stanna flämtande utanför min port. Jag vill vakna innan solen går upp och säga åt dig att vi ska gå ut och fotografera. Det blir till en dröm, en film i mitt huvud. I drömmen vinglar jag runt på mina höga skor, jag skrattar och du med. I drömmen har jag svävande kjolar du t-shirt, alltid iväg på någonting. Jag läser böcker, dricker mitt kaffe, mitt the, ett glas bubbel en kväll. Jag promenerar mycket, du jobbar, jag letar jobb, får kanske något. Skriver hem och längtar inte bort. På trottoarerna är det så varmt att man kan steka ett ägg, jag minns hur asfalten smälte på bron en gång. Ibland åker jag och ser på horisonten. En annan gång åker vi norrut, för att jag ska få gå runt och sparka lite i höstlöven. Det där jag alltid längtat efter.

Tillbaka i verkligheten med musiken (som varit frånvarande under hela resan med undantag för majas visslande och mitt eget nynnande på diverse lady gaga-hits.) En succéresa, trots stressen innan, trots den underliggande stressen för osvarade mail och tystnad under tiden. Ändå orkade jag inte riktigt oroa mig fullt ut, sådär som jag brukar. Istället handlade livet om det där som gör det så värt, vinden havet solen cyklingen vinet maten.
Tillbaka i verkligheten vill jag nästan gråta, sådär som jag alltid känner mig vid hemkomster. Saknar sanden som smög sig in överallt, havet, allt det okontrollerbara som det innebär att vara i en grupp. Och drakflygningen, badet, skogen med ina. Vi såg skagenmålare, åt tårta, såg en solnedgång där himlen tonades i alla nyanser man kunde tänka sig, molnen lyste rosa, havet som brusade, solen som ett stort lysande klot, båtarna mot horisonten och smaken av rosevin blandat med sand. Ett blåmärke på benet efter lekarna, fötterna sönderrivna av sand genom trasiga skor.

Tillbaka i verkligheten möts jag av fest i telefonen och någonstans en bortglömd vardag. Jag fortsätter drömma och längta.

Någon kallar mig feg och det är precis det jag behöver höra i nuläget.

i mina drömmar

Sen så sa han helt uppriktigt något i stil med: annars försöker jag ha ett härligt liv. Jag vet inte om det var havet och solen och vinden eller tillfälligheten att vi satt där. Men jag tyckte för en gångs skull att det härliga livet lät ganska fint.

sitter helt ärligt och funderar på om jag kan göra något i natt som främjar resten av veckan. herregud. egentligen vill jag bara sova. men kan inte.

dricker vin. tänker på framtiden.

jag tar mig en öl till städandet, slår på lily allen och försöker göra saker strukturerat. minns gamla tider men blickar mest framåt, tänker på män och män. och new york. och sommaren. och jogersö. jag tänker inte på vad som ska hända sen, för det vet jag ju inte.

hemmet krymper på saker, stressen krymper den med.

Ordning och reda i själen, tröttheten ger sig när jag ser lägenheten bli allt mer klar. Flyttar om, läser i papprena jag fått och skrattar åt allt jag ska göra "fint". Blir smått besatt, I säger detsamma, man kan bara inte sluta. Ändå kan jag inte annat än längta lite bort, till sen, när allt är klart.

Tog en helt omotiverad secondhand-runda, köpte en 90-tals-outfit deluxe (men skippade sammetslinnet och en vit ribbad tischa). Istället blev det en randig top, cykelbyxor (!) och en genomskinlig skjorta. Trodde aldrig jag skulle sätta på mig cykelbyxor igen, men eftersom grunden till mitt modeintresse lades på 90-talet kommer jag nog alltid ha en pinsam förkärlek till magtröjor och lycra. Och det är lika bra att passa på nu, inbillar mig att man inte kan gå runt så efter 25års gränsen. 24 is the year of youth.90-talet och flyttröran.

Jag är så trött av allt målande och fixande, så trött att jag inte hinner eller vill tänka på sommarjobb och oklarheter. Då är det fint att ha en janna som säger att man inte behöver tänka på allt hela tiden. Så jag skiter i jobb, blir arbetslös för andra gången i mitt liv (förra gången var efter gymnasiet) och intalar mig att det där med jobb löser sig alltid.

Våren har inte kommit trots att körsbärsblommorna slagit ut. Och vem vann tävlingen egentligen?

När jag får något galet i blicken (ser det inte men känner det) inser jag att det är dags att sluta måla för dagen. Väggar, tak, jag målar och tänker på saker. Samma tankar om och om igen, de är kopplade till vissa delar av taket, väggen, varje gång jag kommer tillbaka tänker jag en tanke.

Medan jag målade listerna tidigare ringde det, två gånger och jag hörde inte, hann inte svara. När jag ringer upp säger han tur att du ringde. Jag har nya rösten ett tag, vi pratar länge, om ingenting och jag målar, putsar samtidigt, berättar lite om allt jag och pappa gjort. Jag är så glad, för vi jobbade så bra ihop i helgen, hade roligt, pappa berättade anekdoter, nya detaljer i berättelser jag hört en miljon gånger. Sommaren i tyskland, och när han var på sjön, hembiträdena. Och så var han stolt. För varje golvplanka jag slog i med ett välriktat slag växte den lite, stoltheten. Kärlek kan komma i så olika förpackningar.

Efter en lång stund lägger vi på, vi har hunnit göra saker båda två, på varsitt håll, pratat bilar, jag tycker att han ska köpa en bil. Jag vill ha en vän med en bil.

Nu är det sena natten, när du läser är det morgon, den känns så nära. Jag vill vara vaken hela natten, lyssna på patti och bruce. En annan dag, ett annat liv.

Steg för steg packar jag ihop livet här, två års liv, marginell förändring. Lite längre hår, lite tydligare riktning, lite mer mod. Från ett krossat hjärta till ett hoppysslat sådant, inte alla ägg i en korg, ägg lite här och var. Äggen är mitt favorituttryck, jag säger det minst en gång varje dag.

Imorgon ska vi pussla ihop det sista ofärdiga i hemmet, sen ska jag lämna det. När det är klart. Alla säger åt mig, "det kommer bli så fint att du inte kommer vilja flytta". Då ler jag sådär äckligt överseende, allvetande, och säger "jo, det kommer jag vilja". Fast jag vet att det kommer svida. Och separationen kommer slå mig. Förr eller senare. Alla separationer slår till.

(En gång gick jag alldeles. Nu ska jag komma tillbaka. Snart.)

Att sälja en lägenhet

Stylisten kommer hem till mig, det är smutsigt överallt, äckligt nästan. Hon nämner ordet "skinande rent" oräkneliga gånger, men hon får mig ändå inte att skämmas över min ovilja och oförmåga att skrubba alla lister en gång i veckan. Vi pratar plankgolv och grupperingar av möbler. Jag tänker att min lägenhet kommer bli så fin, precis som alla andra som ska sälja sina. Så fina dom blir precis innan, nästan så man vill bo kvar. Men mitt i den fina visionen och pratet om läshörnan så tröttnar jag, tänker på att jag inte vill leva i en visningslägenhet, ett visningsliv. Jag vill inte ha något att visa upp förutom mig själv, jag tänker att jag skulle vilja bo i en lägenhet med massa böcker, kanske ett helt bibliotek, och så vill jag bo i en sydeuropeisk lägenhet, med sten och balkong och otäta fönster. Jag vill bo i nya lägenheter, se nya utsikter, inte stirra ner på såggatan varje dag i november och vilja dö av tristess.

Jag försöker att inte tänka på allt, försöker gå och lägga mig istället. Vila bort det onda i halsen, vila bort tröttheten. Vila bort stressen. Lycka till.

Dagens funz

Martha, the one and only. Är nöjd.

lär mig sakta, men säkert, att hantera livets små och stora svårigheter.

En gårdagskväll som paus i allt det andra. Vin och skratt och mer skratt och dans till ljusen tändes. Vi är back in the game säger jag. Idag skulle jag vilja påstå att det är ett nytt spel vi spelar, nya regler, nya liv. Gamla människor i nya förpackningar.

Jag hittar en lista i min dator, som hon gjorde medan jag stod och lagade pannkakor igår morse. Fina fina låtar, jag ska spela dem hela dagen.

Tog en livspaus och åkte till Saron för att shoppa helt nödvändiga saker (vem behöver inte en jordglob?) och äta min favoritmorotskaka. Sprang på Rebecca som fikade med mig och gav mig massa bra livs-tips. Det var sannerligen meningen att jag skulle åka dit och inte sitta hemma och noja över det skakiga telefonsvararmeddelandet jag lämnade förut. Måste verkligen lära mig prata i telefon med främlingar (och telefonsvarare).

Fick även med mig lite andra saker från saron, en lampa och burkar och fina glittrande saker. Jag är så lättflirtad. Särskilt när kontot börjar tömmas, då blir det plötsligt mycket viktigt att ha massa nya saker.

Blev för övrigt av med sommarjobbet idag för att butiken ska säljas. När jag svalt (sanning: gråtit ut) den värsta besvikelsen så såg jag massa nya möjligheter. Imorgon ska jag printa CV:n.

Idag har jag en känsla av att bara vara så trött på hela världen samtidigt som jag bara vill göra allt, se allt, vara allt. Såna här dagar vill jag skaffa mig ett hus på landet, med en stor jävla glasveranda där jag kan sitta och kontemplera över livet och aldrig svara i telefon. En sekund senare vill ja dra på mig min oanvända glitterklänning och gå ut. Min hjärna är så rolig.

Såg en film idag, i den där kategorin jag klassar som en smula pinsam, den där kategorin som innehåller massa hollywood-kändisar, säger lite smarta saker, är snygga och får varandra på slutet. En sån där film som jag omväxlande får hopp av, omväxlande blir väldigt missmodig.

Det är en sån dag, en alternerande dag, bara att leva med, vägrar gå att lägga mig.

och jag drömde att han kysste en annan
och att jag tänkte att nu är det kört
vidare i drömmen mördades människor som på film
jag höll för ögonen och blundade men visste ändå vad som pågick

vaknade med andan i halsen och ett tryck över bröstet
det har inte riktigt släppt än

det mesta blir utkast nu för tiden

utkastade tankar utan mål men med mening

dagarna planerar och planerar jag
snart planerar jag nog så bra att jag inte ens behöver göra något själv
vad tråkigt det skulle vara

Gör rulltårta och lyssnar på telephone. Livet är inte mer än vad man gör det till. Såg älskade Janna på bengans en stund och ska nu på utflykt med borg. Lyxmåndag!

Tänker på underbara lördagskvällen och att det är ju skönt att jag har lätt för att göra bort mig lite lagom för annars skulle man ju inte ha något att prata om efter helgen. Påskhelgen FTW.

Tiden sniglar sig fram sista timmen, som om varje minut är dubbel så lång och solen hånar mig lite med sitt jävla sätt att lysa just den dagen då jag jobbar heltid.

Livet sniglar sig fram det med, erbjuder ingen riktig spänning trots insag av cocktailparty med sitt extravaganta innehåll och intressanta konversationer. Men snart börjar det, livet, snart är det sommar och sen en efterlängtad höst, då jag ska göra vad jag vill.

She & Him

I only say Volume 2 på högsta volym.

Innervärlden stannade lite idag, lämnade mig ifred och trängde sig inte på. Jag klarade skolan, tog en secondhand-tur, köpte en högst tvivelaktig kavaj jag inte kunde slita mig ifrån, letade skor men hittade inga. Kom hem och lyckades fixa mat och nybakt bröd och disken med, och allt pyssel som legat på hög. Till sist skypade jag med min bror och såg honom som en liten suddig prick på skärmen, ändå lika roligt. Han kommer hem snart, känns surrealistiskt. Sydde mig en huvudbonad jag kanske aldrig kommer använda men fin blev den.

Hittills årets mest produktiva dag, jag känner mig nöjd nu.

Jag blev så trött, på all skit och allt som jag inte kunde släppa. Men så löste det sig, träning, wraps och ett telefonsamtal och kanske anblicken av sänghimmeln/myggnätet som hänger mitt i mitt vardagsrum, som lovar om andra tider och nya bilder. Jag behöver åka. Allt talar för det. Inget emot.

Varje söndag tänker jag lite på en annan söndag. Min bästa och sämsta söndag. Den som på något vis satte en riktning för allt det kommande. Den här dagen spenderade jag själv och har bara gjort saker jag tycker om. Tror att det är att ta hand om sig själv.

Jag skulle kunna säga älskar men gillar ligger bättre på tungan

Om jag tänker efter gillar jag ju massa saker. Just nu gillar jag Cardigans-skivan jag alltid lyssnade på i tonåren. Annars gillar jag att ligga länge i sängen på morgonen innan frukost, läsa hela DN på söndagen, filmer jag kallar high-schoolfilmer som egentligen inte handlar om det, lady gaga, att fotografera, att sy ibland; sy raka sömmar och fålla och sy ihop, se plagget växa fram. Jag gillar killar med snyggt hår och vackra ögon, festivalängar (fast gud vad längesen det var jag såg en sån), skogen när det precis regnat, att baka saker som måste tillredas i olika steg och som gärna tar hela dagen. Jag gillar många av mina vänner, jag gillar när vi gör roliga saker och när vi har tråkigt med. Jag gillar japanska blommönster, stiliserade fåglar och snygga modeteckningar, speciellt Stina Wirséns. Jag gillar att sitta vid min dator ibland, jag gillar att åka skidor på längden och tvären och snowboard med men skidor mer nuförtiden. Jag gillar att få stora blombuketter och att klä upp mig. Jag gillar att shoppa och bära snygga skor med platåer och pasta och pizza och pannkakor med sylt&grädde. Jag gillar choklad med grädde. Jag gillar svenska herrgårdar med ljusa trägolv och utsikt över landskapet, särskilt den gård där min barndomsbästis farföräldrar bor (bodde?). Med mystiska rum och stora salar. Jag gillar att vara utomhus och inomhus ibland. Jag gillar choklad och kokos blandat, jag gillar bra make-up och att använda den. Jag gillar att vara snygg, stora glossy magasin, romaner med en hoppfull handling. Jag gillar Jeffrey Eugenides och Bodil Malmsten och Ryan McGinley och Roland Barthes och Eckhart Tolle och Joseph Campbell. Jag gillar känslan precis när jag tränat och duschat och går hem på såggatan. Jag gillar min väggprydnad som är fraktad från kina för massa år sen. Jag gillar färgerna i den, pastell och rosa och svart. Jag gillar kortet från agnés b som jag tog för massa år sen som jag fortfarande har kvar på väggen och att hålla någons hand på väg någonstans. Jag gillar att ha picknick, att slänga mig ner i pappas kökssoffa efter maten och prata om framtiden eller kanske hur dålig lokaltidningens söndagsbilaga är. Jag gillar att jag äger så få saker. Jag gillar att vara uppe först på sommaren i barndomshemmet och se solen i köket och trädgården. Jag gillar att fika en lördag, att rida och min newyork-kjol och min dagbok. Jag gillar karaoke, bubbel i glas på sommaren och året om och Cannes och medelhavet. Jag gillar mina 90tals-minnen. Jag gillar det som är här och nu. Precis just nu.

Hemma i tryggheten och instängdheten, solar genom fönstret, varför gå ut när våren kan nå en genom ett lager vägg? Ändlös planering, ingenting är på riktigt, trots att jag ringer riktiga samtal, pratar med riktiga människor, gör riktiga handfasta saker.

Googlar norrsken och chefer, lyssnar beyoncé och ser på hur solen faller in genom rutan. Går en stund tillbaka till 90-talet och ser den första filmen jag och min brorsa laddade ner. Efter halva filmen brukade ljudet släpa efter, munnarna rörde sig inte i takt med händelserna. Jag saknar 90-talet lite, tiden innan internet och telefonerna och innan jag blev vuxen och behövde göra saker.

Väntar på mail som hänger i luften, det kan vara det bästa och det sämsta sättet att få mig att göra något, beroende på dagsformen. Inom mig tänker jag att jag skulle ju inte göra något idag. Men det gör jag ju ändå. Vad är en ledig dag egentligen?

mitt i veckan

Note to self:
När jag är på det humöret som jag är idag, då ska jag inte sätta mig och kolla på följande saker:
- twitter
- facebookalbum
- fotografer jag beundrar
- fotobloggar där folk lägger upp 100-tals bilder på sitt flängande new york-liv

Regnet kommer och jag har nog aldrig varit så glad över ett regnväder som jag är nu. Regn betyder värme. Värme betyder vår. Vår betyder snart sommar.

När den kommer tänker jag ta massa bilder på människor som badar. Och har det bra. Sen tänker jag bara gå runt i jeans-shorts, bäst att det blir varmt.

Introducing: Regina

Det här är Regina Spektor. Min brorsa gillade henne först. Eller rättare sagt, han var kär i henne. Efter att ha sett 500 days of summer i Toronto där hon sjunger Hero föll jag pladask och nu är jag störtkär. Framförallt i hennes sätt att göra en finstämd pianolåt, t.ex. summer in the city, och med den mjukaste rösten sjunga om att gnida sig mot främlingar och vilja komma och gråta samtidigt. Och så har vi Hero som jag lyssnade på konstant där i början, den blev soundtracket till mitt liv och jag skrattade och grät samtidigt varenda gång jag hörde den. Och Chemo Limo och hela skivan "Far" och låten Wallet där hon hittar en plånbok och går igenom den. Och Fidelity!! Jag förstår inte hur man kan vara så begåvad och fantastisk på att skriva låtar. All min beundran och cred till Regina idag.

Med henne i bakgrunden fixar jag våfflor och fuskstädar. Gårdagens fylla gör sig påmind, den kan gott göra det, för det var det värt.

En helt vanlig (världens bästa) onsdag

Igår var jag ett vi. Jag brukar inte så ofta vara ett vi, har hittills gått genom livet oftast som ett jag, med enstaka gästspel i olika sammanhang. Men igår var jag vi med Janna hela dagen och den fortsatte och fortsatte tills vi gick hem framåt två-snåret, fyllda av vin. Att vara ett vi kan vara bland det finaste jag vet. Vill ha det mer så i mitt liv.

Det är dimma i Göteborg, jag ska gå upp på ett berg och ta lite bilder. Lite ffuffuhw och sånt.

Måndag. Känns som om det kommer bli en lång vecka. Har saker att göra, oklara saker, och så finns där väntanlängtanväntan. Skickar in ännu en stipendieansökan, ännu ett mail, måste skaffa jobb men orkar inte. Lämnar det till framtiden. Ser pengar försvinna in i objektiv och fotoförbundsavgifter. Nu är det dags att bli vuxen. Jag vill ha så mycket men man kan inte få allt man vill (än).

Jag vill vara Patti

Idag har jag lärt mig saker, den hårda vägen. Som att man ska göra saker ordentligt direkt. Och som att man till exempel ska säkerhetskopiera allt för det är sjukt jobbigt att scanna om massa saker en lördagkväll.

Massa extraslit på det redan inplanerade slitet, men det var det värt, har 50 sjukt fina bilder nu, högupplösta, bara lite dammkorn ska tas bort så är allt bra. Min nördsjäl vill här skriva massa saker om kurvor och nya tekniker jag kommit på, men resten av mig vill bara hem nu.

Jag kommer sova så gott inatt, tror inte att jag varit såhär glad och nöjd och stolt på flera år.

Dagens livsfilosofi. Kanske en smula pretentiöst.

Foto: Paul Herbst

Idag tränar jag mig på att inte bli så arg på dåtida-Agnes, den del av mig som ibland har fattat dåliga beslut som jag nu får deala med. Jag tänker mig att jag då handlade efter de förutsättningar och den kunskap jag hade då och att jag nu är mycket smartare men att jag om några år kommer tänka "Men vaadihelvete tänkte jag med?" om vissa saker jag gör nu. Men jag gör dom ändå.

Det finns en risk att jag kommer ta tillbaka detta men jag säger det ändå

Hej igen livet, ibland kan jag inte säga nog ofta hur mycket jag älskar dig.

Idag blev jag asförbannad på Agnes anno 2008 som tog bostadsbidrag som jag nu måste betala tillbaka. Försöker tänka att jag gjorde något bra för pengarna (att jag inte bara dränkte mina dåvarande sorger i öl vilket förmodligen ligger nära sanningen). Nu ska jag sälja saker på tradera för att finansiera bostadsbidraget. Livet är ett enda stort ekonomiskt kretslopp.

Scannar internet konstant i två timmar efter någonting jag vet inte vet vad. Tillslut är min hjärna ett virrvarr och i tystnaden mellan två sidor och tankar hittar jag något hos mig själv som jag ibland tappar. Den där känslan av att allt kommer att lösa sig, att allt kommer bli av, att det som är menat att hända kommer göra det också. Jag känner mig redo snart.

Modeblogg

Ibland gör man fynd. Som den här fantastiska klänningen (HENNES) á 98. Såg den i fönstret på Ebbes hörna för ett tag sen, och nu när jag kom dit var den till försäljning. Dog en smula och en kort stund senare drog jag på mig den inne på bengans. Dock smått suckandes över livet, entusiasmen ville inte riktigt komma igång, trots den fantastiska klänningen och allt den utlovade (tänk er den med tillhörande solglasögon och en något brunare hudton än den blekvita jag har nu, i sällskap av Janna och den här: (som jag nu försöker deala till mig)

I fredags hade Maska och jag vernissage på two little birds. De gör så sjukt fina koftor. Kolla här

Funderandet över livet är konstant med det annalkande ljuset som inger hopp och tro på livet igen. Plötsligt vill jag vara utomhus längre stunder än den tid det tar att gå till vagnen. Plötsligt orkar jag saker igen. Får brev på posten och skickar själv. Paket med andras ord till pappa. Vykort söderut, tankar till australien. Varje morgon kommer jag ett steg närmare avslutandet av min essä, även kallat det stora molnet som legat i bakhuvudet de senaste tre månaderna. När den är klar tänker jag att livet blir lite lättare, ännu lite ljusare.

Källa

I Paris visas McQueens sista kollektion. Jag saknar ord.

I natt drömde jag att ingen från hff kom med i ny nordisk. Minns dock inte varför. Jag undrar om det är ett omen?

Solen skiner idag igen (jag gillar ju det här med att prata väder) och idag är dagen då min essä ska bli relativt klar. Spännande!

helgen

Mami kommer på besök, vi hänger runt, dricker kaffe i solen med jannalove, köper onödigt många strumpbyxor, testar drinkar på lokal, jag spär ut min martini med tårar sen skrattar vi massor också. Vi ser på Alice i underlandet, jag blir besviken men det gör inte så mycket. På söndagen jobbar jag lite sen promenerar vi i skogen och pratar framtiden och villar bort oss men kommer rätt ändå. Sen åker hon hem och jag är trött men ändå pigg och glad för jag har världens finaste mamma.

Efter ex

Tredje dagen sol, kan man någonsin tröttna på den? Dagarna går så snabbt att jag nästan glömmer vad jag gjort, var de tagit vägen. Scannar, har handledning, fikar, allt flyter ihop. Bokar biljetter till Alice på lördag, mamma på besök, under natten städar jag omedvetet hela lägenheten, rensar papper och högar, flera timmar senare kommer jag på varför. För besöket. För ordningens skull. Jag lever i en minutiös ordning, allt på sin plats inbillar jag mig, ändå kan jag spendera timmar att leta efter borttappade saker. Systemet har blivit för smart.

Fixar med köket. Det är mars. Två år nästan på dagen. Inte konstigt att jag fick ex-tankar häromdagen. Efter ex-tankarna, när jag stod och diskade, tänkte jag på allt jag har gjort de här två åren, alla resor, alla människor jag träffat som jag inte hade träffat om det hade varit vi. Plötsligt kändes allt mycket mycket enklare.

EX

Lyssnade på Smiths och gick in på mitt ex facebook. Finns en anledning till varför vi inte är kompisar där (och flera till varför vi inte är ihop) och fast det har gått så många år att det inte borde kännas alls så blev så ändå. Det högg till i magtrakten av saknad och ilska och var tvungen att lyssna på Jay-Z jättehögt för att bryta den farliga kombon (smiths-sadness & stalking). Det hjälpte. Lite.

Ibland kommer en enda stor WIN när man minst anar det, en sån där grej som får en att (faktiskt) studsa upp och ner i hallen, vardagsrummet (och köket med) och solen lyser in genom köksfönstret och skapar mönster på mina egenmålade köksluckor (snart två år sen, på dagen!) och sen går man till jobbet och glömmer nycklar och blir kallad slarver och kan leva med det.

Lyssnar lite på Anthony and the Johnsons, en halv låt, sen undrar jag hur jag kunde lyssna på det så frekvent som jag ändå gjorde där ett tag. Kanske var det i England. Minns hur min brorsa skickade texten till You are my sister och jag började gråta i datasalen. Nu lyssnar jag på XX, som den där söndagen då jag låg i en säng och hörde den från köket. Innan helvetesveckan och tröttheten och utmattningen och undran hur över det ska gå.

Solen sken idag och jag gick till bengans och drack min kaffe åt min macka. Ett steg närmare allt.

Tisdag onsdag torsdag

I min värld kan man inte ta sig ett glas vin till lunch, så därför funderar jag starkt på att göra det bara för att det ska bli någon annan värld. Synd bara att jag redan ätit lunch idag. Jävla älskade schema. En gång var jag här och drack vin, kan ni tänka er? Känns som hundra år sen.

ny månad: nytt liv

Idag är en sån där dag då jag önskar att jag kunde börja om. Gärna börja om dagen, kanske hela förra månaden (trots att det nu är en ny månad och ett utomordentligt tillfälle att börja på nya kulor). Pratar med min pappa i telefon, han är som vanligt positiv till livet, pratar OS och husrenovering, jag pratar trötthet och tristess. Han påminner mig om att jag var uppåt för någon vecka sen, jag påminner honom om att det alltid är uppochner i det här livet. Sen försöker jag sova tidigt. Det fungerar inte så jag får vara vaken istället och ligga i sängen med datorn i knät.

Jag tänker länge på hur jag skulle vara eller vad jag skulle göra om jag verkligen fick börja om. Sen blir jag realist försöker försonas med nuet istället. Det går sådär, allt jag tänker på är dåtiden. Tänker på män och somrar och vintrar och tillslut tänker jag bara livet livet livet och försöker somna igen.

noll noll noll noll noll noll

noll noll noll noll noll noll

och ingenting kan få mig så pepp som att vara uttråkad i sällskap av Janna.
IN YOUR FACE, WINTER.

Inget kan lämna mig så tom i själen som en chatt på facebook.

Receptklasiker: Chokladbollar

Längst bak i Sju sorters kakor fanns kapitlet "Baka utan ugn" där jag ofta uppehöll mig då det var det jag först fick göra själv i köket. Sidorna var och är (boken följde med mig i flytten hemifrån) nästan ihopklistrade av min ovana att bläddra trots kladdiga händer. Där fanns dammsugare, radiokaka och struvor. (Drömde ofta om att laga struvor men då behövde man ett struvjärn. Jag skaffade faktiskt ett för något år sen. Struvor ser godare ut än vad dom är)

Framför allt fanns där chokladbollar, som jag egentligen inte behövde recept till men det var så roligt att få ta fram boken. Jag lagade en kopp starkt pulverkaffe (nescafé lyx mellanrost, det enda pappa dricker) och kletade ihop smeten och rullade i kokos. Hälften av smeten gick åt under tiden. Det hör till.

Min kusin Ylva lagade alltid chokladbollar i mixer, någonting jag tyckte var fusk (kanske för att vi inte hade en), en gång berättade hon med förfäran i rösten hur hennes granne hade lagat chokladbollar utan mixer varpå det blev stora smörklumpar i bollarna. Ylva tog vatten istället för kaffe, det smakade annorlunda än mina, precis som allt annat gör när man är hemma hos någon annan.

Nu gör jag chokladbollar väldigt sällan, men när jag väl gör det ska det vara riktigt smör, kaffe och kanske smält choklad istället för kakaon. (Jag älskar ju att ersätta kakao med mörk choklad som kanske märks) För att göra även världens mest simpla bakverk till lyx.

Receptklassiker: kladdkaka

När jag var liten hade jag i princip obegränsad tillgång till köket. Mina föräldrar lät mig baka och göra lite vad jag ville. En gång gjorde jag och min kompis Malin saft, med allt vi kunde hitta i trädgården, huvudingrediensen var fläder vill jag minnas. En annan gång skulle vi baka kladdkaka, jag bakar i huvudsak Eksta Chokladkaka utifrån Annas nya kokbok, där kakan ska vara inne i exakt 24 minuter, älskar så precisa recept! Som 1o-åring var jag dock inte helt 100 på det här med mått. Varpå jag trodde att 3/4 dl i princip var samma sak som 3-4 dl.

Det blev en väldigt stark kladdkaka. Och kladdig blev den inte, mer åt det stenliknande hållet. Det finns ett foto på oss från den dagen, där vi sitter i jeans-shorts och stora t-shirtar i trädgården, med dockporslin och den misslyckade kladdkakan, jag minns fortfarande hur den smakade, munnen liksom torkade ur av stenhårdheten.

Annas recept
(Om man vill kan man ersätta hälften av kakaon med 50 gr mörk choklad, smält då chokladen i det smöret och häll i innan mjölet)

100 g smör eller margarin
2 ägg + 2 rågade dl socker
1 dl vetemjöl
3/4 dl siktad kakao
1 tsk vaniljsocker
(inget bakpulver)

Gör så här:
Smält smöret eller margarinet och ställ det åt sidan.
Vispa ägg och socker pösigt, häll i det smälta fettet och rör om.
Mät upp mjöl, vaniljsocker och siktad kakao i en skål och rör om så att kakaon blir klimpfri.
Blanda med äggen och häll kaksmeten i en smord och bröad kakform.
Grädda i 175° ugnsvärme i exakt 24 minuter för en liten kakform med ca 20 cm:s diameter.
Eller i 21 minuter för en form som är 23 cm i diameter.

Receptklassiker: Chocolate chip cookies

Innan Ben & Jerrys gjorde sitt intåg i Sverige gick min kusin Ylva ett år på high-school i USA, och hon berättade för mig om en glass som innehöll bitar av kakdeg. Jag förstod snabbt att den här kakdegen var något annat än mördegen som Dagny alltid baserade sina sju sorters kakor på. Chocolate chip cookies-deg kan köpas på rulle på andra sidan atlanten. Det finns inte på ICA i Örebro, och trots min fascination för degen och kakorna skulle det dröja ett par år innan jag väl kom till skott. En av hemtjänstsomrarna (den när jag hyrde i ett rum i en paradvåning av två bikers) så kom jag till skott, översatte Marthas recept och satte igång. Någon timme senare låg en mycket stor mängd kakor där. Jag levde på dem i veckor. Nu bakar jag mest cookies till födelsedagar (som när det vankades överraskningsfest för Linus i lördags, då janna och jag frös sönder i snöstormen, rymdkatten och dinosaurien-kvällen)

Här finns Marthas recept. Jag föredrar Soft and Chewy Chocolate Chip Cookie och brukar ta både brunfarin, råsocker och vanligt socker. Ugnen ska inte vara på 350 (det är farenheit) utan 175°C.

Ät kakorna nybakta med ett glas mjölk till (american-style).

Receptklassiker: Sweet buttermilk scones

En gång bodde jag i England och då och då brukade jag gå över till kiosken på hörnet och köpa The Guardians söndagsdel. Flera timmars läsning och alltid bilder eller recept att klippa ur. Det mesta har försvunnit, men receptet på Sweet buttermilk scones hänger med och då och då bakar jag det till mina helggäster. Senast i går morse då Janna var här. Tricket med scones är att skippa saltet (istället ha 3 tsk socker), använda riktigt smör och knåda degen max 10 sekunder. Då får man de fluffigaste sconesen som nästan smälter i munnen.

Här är en förenklad/översatt version av receptet: (blir ca 10-12 stycken)

ca. 5 dl mjöl
3 tsk socker
2 1/2 tsk bakpulver
3 msk smör (mjukt/rumsvarmt)
1 stort ägg
3/4 dl fil eller yoghurt.
Ugnstemp: 200 grader

Blanda mjöl, socker, bakpulver och smör i en skål, smula sönder smöret med fingrarna så att allt blandar sig och blir ljusgult och fint.

I en annan skål: vispa ihop ägg och fil/yoghurt, rör i det i smör-mjöl-blandningen.

Blanda ihop till en fast deg, knåda i ca 10 sek. Platta sen försiktigt ut degen på mjölat bord så att den blir ca 2-3 cm tjockt.
Dela den i fyrkanter eller cirklar, pensla med fil/yoghurt, in i ugnen ca. 15-20 min.

Ät direkt med smör, ost, marmelad. Det är heavens, jag lovar.

Countless days of snow

Grannen skottar gården för 3 gången på en dag, han stannar upp när vi kommer, säger att det är som ett tyst kaos, han gillar det.

Vi går vidare i snöstormen, längtar till sommaren mer och mer för varje steg.

Två bra möten på en vecka, två rullar film framkallade (en ursnygg tjej i snö). Fönstret på vid gavel, låtsasvår tills lägenheten är genomvädrad och doftar ny. Får finbesök
i helgen, längtar redan.

Alla dagar flyter ihop, när jag försöker summera kan jag nästan inte minnas vad jag gjorde under gårdagen. Öppnar och stänger fönster, kastar iväg mail och brev, tänder falska hopp. Hon säger "denna vecka är den vecka som enligt almanackan är den vecka som vintern kulminerar på. Så håll ut, det vänder snart"

jag försöker tro henne. försöker tänka att det snart är den 20e april och att jag då vunnit gissningstävlingen och att vi då kommer stå där med bubbel i glas och själ.

(poetiskt ha!)

Brideshead revisited- scraps

Tell me, I'm curious. Since that you claim that you have no religion, what you imagine you're doing on this earth?

Living my life, the same as you.
I want to look back and say that I was alive and that I didn't turn my back to trying, that I was happy.

(Happiness in this life is irrelevant)

-----
I should like to bury something precious, in every place I've been happy. And then when I was old, and ugly and miserable, I could come back, and dig it up, and remember.

Reminiscing

En gång satt jag i hans knä och han visade mig Bat for Lashes-videon jag fortfarande älskar. Senare såg jag i en bild i en tidning och kände att jag ville ha mer ut av livet och att han aldrig skulle kunna leva upp till mina förväntningar. Jag undrar om han kände det på sig, för kort därefter stod jag gråtandes, nydumpad, i en lekpark. Det var vinter som nu men solen sken och det kändes som om den hånade mig, solen. Som sken när jag stod där och var dumpad.

Nu hånar solen igen i sin vägran att visa sig. Den hånar och vägrar smälta snön och isen och vägrar lätta upp livet. Brukar det alltid vara så här tungt i februari? Eller är det egentligen lättare nu, om man jämför med de andra februarina jag kan minnas. Min pappa pratar om att kolla på hus, för att slippa kylan, jag sprider vitt och brett omkring mig att jag inte klarar av en till vinter i Göteborg.

När jag åker hem längtar jag plötsligt lite ovanligt mycket att bli omhändertagen. Är trött och kall om fötterna och full på 3 glas vin vilket stör mig lite. Hall-lampan går sönder när jag kliver in genom dörren. Ändå kan jag inte göra annat än att älska nätterna.

Färgade håret. Blev totalt misslyckat.

Toaletten fixad efter gårdagens missöde, har världens bästa granne.

det börjar här och nu

köpte röd hårfärg och ben & jerrys. fixar resten med det här:

Jag missköter mina blommor, låter dem dö en efter en. Ibland får jag ryck och planterar om, tar hand om dem ett litet slag. Sen fortsätter jag med att låta dem dö. De enda blomman som klarat sig hittills är den som en gång stod på en liten hylla i vårt vardagsrum där i barndomshemmet. Den var lång och räckte runt hela fönstret, istället för en gardin. När mamma hade flyttat och jag också fick jag blomman av pappa. Den var ihoptrasslad och när jag skulle trassla ut den försvann hälften av blomman, blev bara en halv gardin. En gång tog mamma skott av blomman så nu har jag två. De står där och växer sig till gardinlängder, som den del av mig som alltid klarar sig, vad som än händer.

Köpte en ny klänning idag efter jobbet, i det där materialet jag älskar. Ser ut som en frikyrklig version av Zoeey Deschanel i den, det är ok. Fick massa bilder med posten, 300 stycken från 2009 och 2010 som ska in i något typ av album, för framtiden. Alla är av kass kvalitet, man skulle inte kunna tro att det är en fotograf som tagit dem. Det är ok.

Igår var en fin kväll, när jag kom hem fyllechattade jag med min bror. Av någon anledning kopierade jag allt. Tyckte nog att jag var rätt rolig. Minns att jag hade jävligt roligt iallafall. Särskilt åt kvälls-anekdoten.

2:38am Agnes
HEEEEEJ
*full syster

2:38am Anders
haha hej hej
inge kul att fyllechatta med brorsan ju
ta någon halvrandom karl

2:39am Agnes
hahahahahh

2:39am Anders
mig kan du ju inte skämma ut dig inför :D:D

2:39am Agnes
nej jag jobbar inte så
varken med karlar ellr skäms
och mina favoritmän är ändå inte på fejan

2:40am Anders
jaha dåså :):)

2:40am Agnes
vadgördu?

2:40am Anders
jag har precis tryckt ut biljetter och kartor och lämnat tillbaka biblioteksböcker
du vet småpulet innan
nu ska jag ta fram passet medan jag kommer ihåg det

2:40am Agnes
åååååååååååh både jag och janna och ida är avundsjuka till DÖDS
på dig
och new york
framförallt

2:41am Anders
hehe
men det är ju bra att jag gör turistresan nu
så vi bara kan hänga när jag kommer och hälsa på dig när du bor där

2:42am Agnes
JAAAA
underbar idé
/plan

ååååhhhhhhh du får fota massor
och lägga upp
så kan jag kolla hur det är nu
mitt i vintern

2:43am Anders
will do
ska ladda kamerabatteriet

2:43am Agnes
bra där!
kamerapresenten = bästa ever från mitt håll, så jag kan följa dig

2:44am Anders
mm utan den skulle jag också typ bara ha fyllebilder på fejjan

2:44am Agnes
hahaha
har lyssnat på first day of my life
blev lycklig
ska sova nu
nystädad lägenhet
renbäddad säng
heavens

åh! bästa grejen hände på väg från kino ocksp
*också
jag ramlade på isen (jävla göteborg)
ledde till att jag letade igenom min väska efter allt jag ev. tappat
insåg att min hemmanyckel var borta
jag och janna går tillbaka till kino
letar
hon får hjälp av kille med iphone
jag hittar 50 spänn

2:46am Anders
haha

2:46am Agnes
sen frågar janna personalen
som visar sig ha min nyckel!!
som jag får tillbaka efter en mycket otydlig beskrivning av den
"den är på någon typ av kjedja"
"fast en kjeda i tyg"
som det står kasino på
janna kramar killen som hon tror hjälpte henne med iphonen, det är inte han.
när vi går därifrån springer en kille efter oss, han vill ha med oss på fest.
men vi åker hem
och nu är jag hemma
sömn på mig

2:48am Anders
gött

2:48am Agnes
yes
vi hörs i new york
när du är där alltså

freitag

Jag gillar inte den här dagen, har bara fuskstädat och burit ner tvätten i tvättstugan. Prövar något nytt: börja om. Drar ner persiennerna, bäddar sängen och går och lägger mig igen. Vaknar 16.00 börjar på ny fredag.

Janna

Det här är svårt att toppa. Det är ett år sen jag träffade Janna, ibland känns det som hela livet, ibland som 5 minuter, men framförallt känns det bara så självklart och sjukt bra. Ett år av kaffe, sena mornar, söndagar, efterfester, bilturer, dansgolv, badkar, foton och gemensamma drömmar. Janna har in spirit varit med mig i Paris och New York, lyssnat på mina hemligheter och hällt i mig vin vid behov. I måndags skrev vi världens bästa lista.

©Agnes & Janna
-Hitta Göteborgsbögarna och bli kompis med dom.
-Ta tusen vackra kort.
-Ha sommar med Kajsa och Manne på bakgården.
-Hänga med min nya kompis.
-Se till att Tove blir stylist.
-Se till att Elsa blir DJ
-Hänga på saltholmen i baddräkter.
-Bo ihop.
-Dela garderob.
-Dricka bubbel varje dag.
-Äta frukost i parken.
-Fylla år båda två hurra!
-Bengbengbenga
-Hänga med Rasmus.
-Kinos förväntade uteservering.
-Hänga med Björn och Calle.
-Åka till paradisstugan i Nyköping.
-Bada.
-Nakenbada.
-Nakenbada efter dansnätter.
och
-Halland är det nya Finland.

gamla mail nya mail

Idag tittade jag igenom min mail, ända från början, då var det 2006 och jag var yngre och ungefär 800 ton naivare. Så himla fint. Skickade mail hit och dit till då okända amerikanska människor, var med i min första utställning, bodde i berlin ett tag och hade en kille. Man kan följa spåren, med sen:et i åtanke ter sig min värld så öppen och ljus då. Nu börjar den bli ljusare igen, inte bara i takt med vårljuset men i takt med att skolan närmar sig sitt slut och att det känns som att livet börjar.

Såg fyra bröllop och en begravning igår. Höll på att sova bort slutet (men det är ändå början som är bäst). Kollar igenom alla filmer jag såg som liten, bra nostalgi.

På tal om mail så fick jag i förra veckan en hel massa fina mail. Var på semester och tjyvkollade mailen i mobilen. (arbetsnarkomans-tendenser på mig) En skrev: "Be safe but not too safe" Kändes som en fin devis.

FACTS

- Jag oroar mig alldeles för mycket för saker
- Jag tittar alldeles för mycket på tv-serier och har alldeles för livlig fantasi

Idag orkade jag inte träna klart danspasset för att jag ätit för dåligt. Wake up-call. Gick hem. Åt mat. Jobbade. Åt Ben&jerrys direkt ur burken. Jobbat ännu mer. Tänkt på åsikter och bilder. Tänkt på en dag för några veckor sen. Pratade med min pappa som hade jobbat till 7 på morgonen med att få färdigt en bok. Han berättade att han ätit en tallrik råggröt i mitten av natten och sen kört ett tag till. Idag önskar jag att jag satt i Karlslund och jobbade. Då hade jag kunnat titta på snön utanför, kanske ta en kort promenad och en macka och sen fortsätta. Prata lite med pappa. Men nu är jag här, och det är bra det med. Imorgon ska jag vara hemma hela dagen. Det förtjänar jag.

Wuthering heights part 2

En helt vanlig (askass) måndag kan bli till något helt annat. Två glas vin och min vän vinner Kino. Solen verkar aldrig vilja gå upp den här veckan. Det är synd, vi har projekt som måste avslutas.

Lyssnar ihjäl mig på Wuthering Heights och Regina Spektor, drömmer mig bort, äter frukost med en vän. Börjar på nya blad och nya liv.

Försöker sluta strävan mot perfektionism, livet är inte perfekt och ordnat och de gånger då allt varit fel har det ju blivit mest rätt. Som den gången då himlen öppnade sig i helvetesregn när jag skulle gå från tunnelbanan och skorna jag hade på mig töjde sig och skrapade upp hela fötterna. Tappade pengar och modet, men i slutändan blev det min mest minnesvärda kväll under 2009.

Idag är en helt vanlig tisdag.

wuthering heights

"Det kommer bli legendariskt" säger jag till min vän på dansgolvet. Sen sätter världens sämsta DJ på världens begravningslåt och vi dansar plitskyldigast innan vi tar vagnen hemåt. Och om inte legendarisk, så var det iallafall en fantastisk kväll. Bästa på länge. Min stress lägger sig lite och söndagen glider sen förbi i en mindre dimma.

Imorgon börjar en ny vecka, ska droppa en kurs och fokusera på mitt egna. Fota i snö och göra avslutningsbilder (på flera plan).

Har blivit kär i den här

I can't have you staying here

Ibland får man göra sig av med lite dagdrömmar och börja leva i verkligheten. Jag är en dagdrömmare av rang, vet inte hur många lektionstimmar som försvunnit i drömmar. Snart ska jag sluta skolan, tänker mig att dagdrömmandet kommer avta i takt med det nya: uppfyllandet av drömmar. Har jobbat rätt bra på det hittills, senaste åren har jag blandannat lyckats gå på college ett år i england, bott i paris, varit i cannes och badat i medelhavet, börjat på gamleby och fotohögskolan, åkt till usa och gjort modejobb. De nuvarande drömmarna håller jag för mig själv, så att dom får leva sitt egna liv.

Idag har jag haft en dag i solen på alla sätt och vis, skrattat lite mer än jag gjort på ett tag och skippat alla "jag borde". Sparar det till imorgon, söndagen som är vigd åt mitt arbete. Ser fram emot det. Ska stänga av internet, telefonen och inte gå ut förrän jag är klar. Blir spännande...

skidresan

Gick från snowboardbrud till skidtjej på en halv dag. Upptäckte i skiftet diverse personlighetsförändringar. Framförallt gällande modet. Plötsligt åkte jag rakt in i off-pisten, hoppandes nedför mindre stup utan att blinka. Något jag aldrig ens tänkt tanken med när jag haft en snowboard på mig. Kanske är skidor som att cykla? Jag lärde mig ju ändå åka skidor som tolv-åring.

Har varit borta i 4 dagar, känns som 100 år.

open your heart and let it go

Under särskilda förhållanden har människor tendenser att lättare mötas. Det behöver inte bara vara katastrofala eller extrema händelser, saker som ett tjockt islager över hela stan kan få okända människor att hjälpa varandra, tipsa om alternativa vägar eller le i samförstånd när man halkar till. Är inte det ett exempel på hur vi människor innerst inne är byggda av samma material? Att det som finns inom oss är beständigt, gott och oberoende av yttre faktorer. Jag tror på det, världen går runt tack vare det.

Japp. Det är bara att erkänna. Jag är en hippie.

tuesdays

Det där med sorg är lurigt, ibland slår den ner som en bomb, ibland kommer den liksom bara smygande. Jag vet inte vad som är värst. Men i alltet kan man ibland skratta och drömma om framtiden och dricka vin för jag vet inte hur många gånger det blivit nu. Fascineras och blir glad över allt det fina. Hjärta hjärta.

På en tisdag kan man göra mycket, en vän till mig brukade prata mycket om tisdagar, jag tar över ämnet idag, som en gästskribent. Den här tisdagen har varit lång men fin på många sätt. Människor har gästspelat lite på en fika och på lite kvälls-häng. Och jag har gått på yoga och tyckte det var så fruktansvärt tråkigt, jag som brukade älska det. Nu längtar jag bara efter dunkdunkdunk och boxhandskarna på.

Kollar igenom lite flickr och bloggar och uttråkas lite. Det är bra för sömnen.

Imorgon är det onsdag, nya tag!

Läste och skrev igår till min egen stora förvåning, sov så länge jag kunde, snoozade 800 gånger som det kändes. Det är så grått ute att jag undrar om solen verkligen gått upp idag.

idag kan jag bara säga en sak: va?!

och nu ska jag laga lax.

Hemma

När man inte tror så mycket finns det saker som kan få en att hitta tillbaka igen. Lite sportaktiviteter. Ett par möten. En ung tjej med massa liv i sig. En festkväll. En oväntad kopp thé (fastän den inte var till mig). En bengans-kaffe. Ett ikea-besök. Och kanske insikten om att allt är inte så farligt som man gärna inbillar sig att det är.

när man inte trodde att veckan kunde bli bättre.

http://www.tinyvices.com/gallery/129971-agnes-thor?page=portfolios

Om längdskidåkning

Plötsligt har ett barn bajsat i en bassäng vilket gör att M inte kan gå till jobbet. Istället åker vi till skogen i sportiga kläder med pjäxorna på. Vi åker 6 kilometer i en skog där jag spenderat så mycket tid att jag kan alla stigar nästan utan till (och framförallt genvägarna). Mina händer fryser inte. Vi övar oss på att åka snabbt och snyggt. Jag smäller av några blixtar. M berättar en anekdot. Imorgon ska vi åka igen.

Som rehab

Långpromenad. Snyftig kärleksfilm i soffan. Genomgång av gamla dagböcker. Mat. Kaffe. Mat. DN. Snö snö snö. Samtal. Rehab - 2010. I love it.

Längtar bort så länge att jag snart jag längtar hem igen utan att ens hunnit åka.

Är kraglös idag, då är det svårt att ta sig i den och göra något av dagen.

Något inom en

En gång är man 17 och har precis flyttat in i sin första egna lägenhet. Man har förbjudna fester, försöker klara skolan och resten av livet. Man har människor över, man längtar bort när man tittar ut över den grå bakgården. Livet flyter vidare, senare sitter man och tittar ut över en annan bakgård. Man är så långt borta som man kan komma, så långt att det känns som världens ände, där vid havet, ändå är det samma längtan bort. Man åker längre bort och känner sig plötsligt hemma. Sen rycker man upp sig själv med rötterna och rör på sig igen. En annan gång är man liten, på resa i ett annat land. Man har ögon som verkar ha sett mer än man hinner på tre år. Man utvecklar en förkärlek för ostmackor. Man lär sig att klara sig.

Så mycket som ligger där och skräpar i bakvattnet. I vår ska jag göra mig av med det mesta av det och gå ut skolan som en fri tjej.

j & a

Vissa människor i ens liv bara stjäl all kraft ur en, men så finns det vissa som är så sjukt fantastiska att dom inte gör det och ikväll har jag fått så mycket att jag kommer somna med ett stort leende på läpparna. Love love forever.

Får fina bilder av lillebror via skype

En helt ovanlig fredag

Mitt under lektionen hittar jag en text jag skrev för någon vecka sen, den veckan då jag konstant ägnade mig åt dagdrömmar. Gick tillbaka lite in i det, men samtidigt var föreläsningen så intressant att jag inte riktigt kunde drömma mig bort. OBS. Detta har aldrig hänt förut, att jag inte haft mage att inte lyssna. Har alltså gått en fantastisk kurs som gett upphov till mer idéer och grejer än jag någonsin hade trott. Gick därifrån upprymd och lycklig. Sen köpte jag mig lite vin och på vagnen hem träffade jag en kvinna som hade en exakt likadan jacka som mig. Vi blev väldigt glada båda två och pratade om jackorna under den tre hållplatser långa resan. Fick kvinnans kompis att ta en bild på oss. Kompisen hade också köpt sin jacka på stadsmissionen men aldrig träffat någon med en likadan.


Tänker mycket på Finland. Såhär ser det ut där.

Dagens tvätt

I den värld jag ibland låtsas att jag lever i finns inga tvättider, smutsiga golv eller diskhögar som växer. Och om man någon gång tvättar gör man det antingen på en laundromat eller hänger upp den på hemmasnickrade tvättlinor i en grönskande trädgård där det blåser lite (varmt) och solen skiner.

Back to reality fröken, säger en del av mig. Den andra delen ler bara lite överseende åt den förmanande rösten och tar en chokladkonfekt till. Diskar disken men tänker på annat.

Vissa stunder vet var jag inte var jag ska ta vägen för det känns som om allting runt om mig rasar och trasas sönder. Framtiden blir till något farligt, elakt, hårt. En stund senare blir allt bättre igen, när jag kommit tillbaka till nuet och här:et där ingenting är farligt eller jobbigt och oftast ett par timmar senare så sitter jag med handen på hjärtat och mår bra igen.

Me-time

Med Hemligheten i färskt minne (den var sådär fint svt-dokumentär-typisk) så tänker jag på mina egna hemligheter. De är inte så många, jag gillar att dela med mig av dem, särskilt de fina. Men vissa hemligheter är så fina att jag packar in dem i pansar och ger mig själv nyckeln. Och jag får öppna pansarskåpet så ofta jag vill. (Och det gör jag!)

Ikväll tänker jag på att snart är det dags att jag lär mig att jag inte bara är fotograf på låtsas. Utan att jag måste börja tro på det. Sen tänker jag att jag faktiskt börjar tro på det nu.


Ibland när jag är hemma lyssnar jag bara på cat power.

Sunday sunday

En söndag i soffan som skulle kunna ha varit deppig om det inte var för att jag ligger i Mannes soffa och inte min. Tog med mig datorn och gick hem till henne och sen dess har jag blivit kvar. Fått mat och chips och kaffe och sällskap. Ljuva liv.

livet like

Idag lyssnar jag på jay-z och förfryser tårna på jobbet och känner mig som en sån där tjej som skriver på sin status om hur mycket hon älskar sina kids, fast i mitt fall är det världens bästa vänner. LIKE LIKE.

What I want

I want to eat popsicles on trains. Play cards in the morning light. Let someone take me around on their bike. I want to put my feet in the sand on a beach somewhere far away. I want to sell all my things except my clothes and my camera. Drink coctails with many colours and catchy names. Listen to music all night long. I want to swim in some ocean. Drive really fast. Spend a week on a farm. I want to dance real slow to the music from a jukebox. Get entangled in sheets and wake up laughing. Freeze my feet off while going out in the middle of a bright winter night just to see the stars. I want to send postcards and get them too. Learn how to ride a skateboard. Read books on a very long flight. And if I meet the man of my dreams I would want to spend the rest of my life photographing him.

Random Hobbies

Igår köpte jag ett pussel som jag tänkte att jag skulle roa mig med under den sista tiden av ledighet innan skolan börjar (examenstermin!). Blev snabbt uttråkad. Men efter en promenad idag tillsammans med min fellow majbo Karin så löstes problemet: pussel som umgängesform. Vi satt där som två kulturtanter och drack choklad och försökte passa ihop olika blå nyanser och båtar (motivet är en hamn från någon liten by någonstans i utlandet) Slutade raskt när karin gick och har nu ägnat mig åt tv-serier. Behöver sömn. Hela tiden. Inte okej det här med mörker!

Först fikade jag i tre timmar

Skulle gå hem, blev med hatt.

Senare på måndagen

Idag fick jag en sån där invite till Voddler, nya videospotify eller vad det nu är. Var tvungen att testa och slog på en romantisk komedi. Är en sucker för såna filmer. Stängde av efter tio minuter och ville kräkas, SÅ dålig var den. Går nog tillbaka till good ol pirates.

En sjukt fin måndag, försökte mig på att vara ledig. Frågade ledighetsexperter på bengans om råd och fick diverse förslag jag testade, ex. hänga på café (check) surfa väldigt mycket (check), kolla youtube-videos (check) fast jag kollade apple-trailers istället som är så avslöjande att det är att se kortversion av filmen i fråga, har nu sett ungefär 15 filmer jag då inte behöver se på bio. (Eller vem lurar jag? Går ju aldrig på bio)

Mot sömnen.

årets första måndag

Tur att jag var ledig, annars hade jag skolkat idag. Som fan.

På fritidsgården

På fritidsgården i Majorna håller Manne ställningarna och bakar semlor så det ryker. Man får röka i rökrutan och inte dricka alkohol men det fuskas. Det är obligatorisk närvaro på allt. Om man inte är medverkande för man kompletteringsuppgifter på en A4. Kajsa lär ut hur man säger nej. Nästa gång ska vi ha tjejträff, killarna får ses och prata om moppar och ha lan.

.

Idag slöt jag upp med en kära gamla karin och pratade om livet och såg på utsikten över göteborg från masthuggskyrkan, något jag helt missat trots att jag varit där i krokarna flera gånger. Senast i somras då jag faktiskt bodde där några nätter. Vi är brevvänner igen, jag längtar efter att skriva brev. Lite som i ett kostymdrama, där man har vänner (och kärleksaffärer) som man kommunicerar med via brev. Helt klart underskattat. Här även varit på bodypump idag (som en helt vanlig tjej!) Har pratat mycket om det här passet, tror att det beror på att jag blev traumatiserad på ett hemskt step-up-pass jag gick på för något år sen. Visade sig att jag var rätt grym på det och fick tillochmed komplimang av tjejen som ledde det. heja mig. Så mycket love och fina vänner. Inatt kommer jag sova gott, vilken dag!

Som om det var första dagen på mitt nya liv

Livet i en uppdaterad version, på några få månader har det gått från att vara lite småtråkigt och skavande till att vara fint och allt mindre skavande. Enkelt att jobba foto, bra människor runt mig, bra häng osv osv osv. Den där investeringen i stan som jag sysslar med har gett resultat. Även fast en jeans-runda på stan känns precis som förra året jag försökte (hemskt!) så är det ändå lite enklare och istället för att gå hem och vara sur gick jag och köpte träningsskorna jag fått i julklapp och nu ska jag samla på endorfiner på diverse danspass som en helt vanlig tjej.

Ni vet den där känslan man kan få när man sitter och väntar på något/någon och varje gång man kollar mailen eller telefonen så kanske hjärtat klappar ett extra slag när det är missat samtal och sen den där besvikelsen när det inte är det man hoppades på. Där är jag nu. Självvalt, såklart, förjäkligt men ändå värt. Mitt nya motto är "Ett nej är väl inte hela världen" och det ska jag nu träna på.