Everything counts

Jag missköter mina blommor, låter dem dö en efter en. Ibland får jag ryck och planterar om, tar hand om dem ett litet slag. Sen fortsätter jag med att låta dem dö. De enda blomman som klarat sig hittills är den som en gång stod på en liten hylla i vårt vardagsrum där i barndomshemmet. Den var lång och räckte runt hela fönstret, istället för en gardin. När mamma hade flyttat och jag också fick jag blomman av pappa. Den var ihoptrasslad och när jag skulle trassla ut den försvann hälften av blomman, blev bara en halv gardin. En gång tog mamma skott av blomman så nu har jag två. De står där och växer sig till gardinlängder, som den del av mig som alltid klarar sig, vad som än händer.