Sen jag började tro på någon sorts mening med allt har mitt liv blivit:
- mycket lättare.
- lite roligare.
Dock kan jag ibland bli så förbannad på den där positiva delen av mig själv. Aldrig får man bryta ihop på riktigt längre. Istället gråter jag en (dock stor) skvätt, och sen går jag och äter en god välförtjänt middag på foajébaren, jobbar med saker jag tycker om (fina bilder) och åker hem och sveper en coctail innan jag skriver klart min examenspresentation.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar