tisdag 12 januari 2010

Me-time

Med Hemligheten i färskt minne (den var sådär fint svt-dokumentär-typisk) så tänker jag på mina egna hemligheter. De är inte så många, jag gillar att dela med mig av dem, särskilt de fina. Men vissa hemligheter är så fina att jag packar in dem i pansar och ger mig själv nyckeln. Och jag får öppna pansarskåpet så ofta jag vill. (Och det gör jag!)

Ikväll tänker jag på att snart är det dags att jag lär mig att jag inte bara är fotograf på låtsas. Utan att jag måste börja tro på det. Sen tänker jag att jag faktiskt börjar tro på det nu.


Ibland när jag är hemma lyssnar jag bara på cat power.

2 kommentarer:

  1. Å vad jag älskar hemligheter! Bästa som finns!!

    SvaraRadera
  2. Och det bästa är att man alltid kan skaffa sig fler, om man vill!

    SvaraRadera