Livet i en uppdaterad version, på några få månader har det gått från att vara lite småtråkigt och skavande till att vara fint och allt mindre skavande. Enkelt att jobba foto, bra människor runt mig, bra häng osv osv osv. Den där investeringen i stan som jag sysslar med har gett resultat. Även fast en jeans-runda på stan känns precis som förra året jag försökte (hemskt!) så är det ändå lite enklare och istället för att gå hem och vara sur gick jag och köpte träningsskorna jag fått i julklapp och nu ska jag samla på endorfiner på diverse danspass som en helt vanlig tjej.
Ni vet den där känslan man kan få när man sitter och väntar på något/någon och varje gång man kollar mailen eller telefonen så kanske hjärtat klappar ett extra slag när det är missat samtal och sen den där besvikelsen när det inte är det man hoppades på. Där är jag nu. Självvalt, såklart, förjäkligt men ändå värt. Mitt nya motto är "Ett nej är väl inte hela världen" och det ska jag nu träna på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar