När jag får något galet i blicken (ser det inte men känner det) inser jag att det är dags att sluta måla för dagen. Väggar, tak, jag målar och tänker på saker. Samma tankar om och om igen, de är kopplade till vissa delar av taket, väggen, varje gång jag kommer tillbaka tänker jag en tanke.
Medan jag målade listerna tidigare ringde det, två gånger och jag hörde inte, hann inte svara. När jag ringer upp säger han tur att du ringde. Jag har nya rösten ett tag, vi pratar länge, om ingenting och jag målar, putsar samtidigt, berättar lite om allt jag och pappa gjort. Jag är så glad, för vi jobbade så bra ihop i helgen, hade roligt, pappa berättade anekdoter, nya detaljer i berättelser jag hört en miljon gånger. Sommaren i tyskland, och när han var på sjön, hembiträdena. Och så var han stolt. För varje golvplanka jag slog i med ett välriktat slag växte den lite, stoltheten. Kärlek kan komma i så olika förpackningar.
Efter en lång stund lägger vi på, vi har hunnit göra saker båda två, på varsitt håll, pratat bilar, jag tycker att han ska köpa en bil. Jag vill ha en vän med en bil.
Nu är det sena natten, när du läser är det morgon, den känns så nära. Jag vill vara vaken hela natten, lyssna på patti och bruce. En annan dag, ett annat liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar