Jag drömmer om mina drömmars man i natt igen. I drömmen pratar jag med honom, och det är så uppenbart att jag är intresserad. När jag vaknat kan jag inte sluta tänka på honom på hela dagen fast han lyser med sin frånvaro så som han gjort sen den där lunchen när jag var helt hyper och bara fick solen i ögonen hela tiden.

Rusar runt i stan på jakt efter en bikini. Brottas med känslan av att vara en blek val och försöker omforma den till att jag ser lite lagom bra ut iallafall. Slutar med att jag inte köper någon, får leta imorgon igen. Bikiniletandet är det värsta jag vet på våren, slutar alltid med att jag köper en för liten som bara trillar av när man dyker.

Sen jag började tro på någon sorts mening med allt har mitt liv blivit:
- mycket lättare.
- lite roligare.

Dock kan jag ibland bli så förbannad på den där positiva delen av mig själv. Aldrig får man bryta ihop på riktigt längre. Istället gråter jag en (dock stor) skvätt, och sen går jag och äter en god välförtjänt middag på foajébaren, jobbar med saker jag tycker om (fina bilder) och åker hem och sveper en coctail innan jag skriver klart min examenspresentation.

Igår var en sån kväll, med solnedgångsvin och skvaller, kino och planering av en karaokefest, fika i en vagn på järntorget och nef. När jag kom hem läste jag tills jag inte kunde hålla mig vaken längre. Var lycklig.

Jag vill vara patti och du ska vara robert. Jag vill vakna och se dig krypa ihop under täcket i morgonljuset och viska saker. Jag vill stanna där. Jag vill springa fort i solen, stanna flämtande utanför min port. Jag vill vakna innan solen går upp och säga åt dig att vi ska gå ut och fotografera. Det blir till en dröm, en film i mitt huvud. I drömmen vinglar jag runt på mina höga skor, jag skrattar och du med. I drömmen har jag svävande kjolar du t-shirt, alltid iväg på någonting. Jag läser böcker, dricker mitt kaffe, mitt the, ett glas bubbel en kväll. Jag promenerar mycket, du jobbar, jag letar jobb, får kanske något. Skriver hem och längtar inte bort. På trottoarerna är det så varmt att man kan steka ett ägg, jag minns hur asfalten smälte på bron en gång. Ibland åker jag och ser på horisonten. En annan gång åker vi norrut, för att jag ska få gå runt och sparka lite i höstlöven. Det där jag alltid längtat efter.

Tillbaka i verkligheten med musiken (som varit frånvarande under hela resan med undantag för majas visslande och mitt eget nynnande på diverse lady gaga-hits.) En succéresa, trots stressen innan, trots den underliggande stressen för osvarade mail och tystnad under tiden. Ändå orkade jag inte riktigt oroa mig fullt ut, sådär som jag brukar. Istället handlade livet om det där som gör det så värt, vinden havet solen cyklingen vinet maten.
Tillbaka i verkligheten vill jag nästan gråta, sådär som jag alltid känner mig vid hemkomster. Saknar sanden som smög sig in överallt, havet, allt det okontrollerbara som det innebär att vara i en grupp. Och drakflygningen, badet, skogen med ina. Vi såg skagenmålare, åt tårta, såg en solnedgång där himlen tonades i alla nyanser man kunde tänka sig, molnen lyste rosa, havet som brusade, solen som ett stort lysande klot, båtarna mot horisonten och smaken av rosevin blandat med sand. Ett blåmärke på benet efter lekarna, fötterna sönderrivna av sand genom trasiga skor.

Tillbaka i verkligheten möts jag av fest i telefonen och någonstans en bortglömd vardag. Jag fortsätter drömma och längta.

Någon kallar mig feg och det är precis det jag behöver höra i nuläget.

i mina drömmar

Sen så sa han helt uppriktigt något i stil med: annars försöker jag ha ett härligt liv. Jag vet inte om det var havet och solen och vinden eller tillfälligheten att vi satt där. Men jag tyckte för en gångs skull att det härliga livet lät ganska fint.

sitter helt ärligt och funderar på om jag kan göra något i natt som främjar resten av veckan. herregud. egentligen vill jag bara sova. men kan inte.

dricker vin. tänker på framtiden.

jag tar mig en öl till städandet, slår på lily allen och försöker göra saker strukturerat. minns gamla tider men blickar mest framåt, tänker på män och män. och new york. och sommaren. och jogersö. jag tänker inte på vad som ska hända sen, för det vet jag ju inte.

hemmet krymper på saker, stressen krymper den med.