New York dag 3

Såg en råtta i tunnelbanan på Bedford Station.

New York, idag har jag sett:

Bill Viola


Justine Kurland

Sarah Anne Johnson (Bild: Julie Saul Gallery)

Hope Gangloff

NYC första dagen

Skippade Empire State och gick och köpte 20dollars-skor istället. Sen klassaktivitet på MOMA, körde klassikern museum-joggning och såg mycket verk på mycket kort tid. Åkte hem och sov. Åkte till chelsea och åt en stor veggieburgare och blev full på en gigantisk frozen-strawberry-margarita. Är nu tilbaka på hostelet i brooklyn, hänger runt i min stora älskade UOT-hoodie och mår gott. Vill ha sömn. Är trött och nöjd.

Montreal, sista kvällen

Montreal är livet, hänga här på kontoret, dricka öl, prata om foto med Ben med en film pågåendes i bakgrunden. Allt är så enkelt, vi hänger, äter, sover när det behövs. Det regnar, kylan kryper igenom kroppen. Vi åkte till en skridskobana idag, jag, Max och Anders. Jag har inte åkt skridskor sen tidiga tonåren. Var bambi på hal is, åkte runt runt, gjorde halva piruetter, försökte att inte bli vält av småkids. Har fått tusen idéer och planer, längtar efter att sätta igång, pussla ihop och komma ut med det. Fota nytt, fota massor. Satt på en klassisk diner imorse med pannkakor och kaffe och skrev idéer på en servett, kände mig som i någon lite lagom klyshig film.Imorgon blir det tåg till New York mot två intensiva veckor med klassen och nygamla bekanta.

Tidigare idag skrev jag: Om livet är en bilresa sitter jag just nu i en cab med vinden i håret. (Precis som i somras!) Jag övermannades tidigare även av en känsla av att vilja skriva dolda meningar i mina blogginlägg, precis som jag gjorde på den tiden då karelin fanns och jag var tonåring och kär i människor som var minst 20 och spelade i band och hade skägg. Nu är jag lite äldre, lite visare och hänger runt i min UOT-hoodie som Anders köpte åt mig sista dagen i Toronto. Han känner sin syster. Han vet att jag älskar hoodies mer än något annat klädesplagg, att det är det enda jag kommer behöva när göteborgsvintern övermannar. Vi tog ett (något tårfyllt) farväl idag utanför kontoret, så konstigt att åka ifrån honom när vi haft värsta grymma veckan.

Ska slänga mig på sängen nu, Ben är på fest någonstans, jag tar mig friheter och känner mig som hemma.

Montreal kväll

Mätt efter thai-mat och godaste chokladmoussekakan. Har blivit runtkörd i Montreal, fått mat och powernap på en soffa i förorten (den ser ut precis som man tänker sig, stora villor, fallande löv, stora bilar). Hänger på galleriets kontor, någon sorts utgång är planerad. Livet är gott!

Montreal dag 2

Efter vernissagen höll jag på att somna stående i en bar. Bra kväll.
Nu mot Schwartz's och gigantiska mackor.

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Är i Montreal.
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Resan, Toronto - Montreal

Lång bussresa, passerar landskap, kärr, småstäder. Stannar i Kingston i 15 minuter, kaffe och bagel på Tim Hortons. En ensam kvinna strejkar i en liten stad någonstans längs vägen. Stor skylt på magen, det ser kallt ut. Runt mig och brorsan sprider sig rester av vår spontanshopping imorse, kakor, drickor och ricekrispiesbars.
(Jag har förvandlats till en tjej som inte köper frukosten två dagar innan, som inte packar rätt och som inte tänker på 8 timmars sömn. Jag dricker blaskigt kaffe för att kunna sova, tar en cigg på en parkering någonstans.)

Snart Montreal och utställningen som varit mitt liv den senaste månaden. Vad ska jag göra när det är över?

Fjärde dagen, tidig morgon

Livet! Livet! Livet!

Ätit ostron & druckit bubbel på 385 meters höjd: check.

Druckit öl i en bar tillsammans med en (inte total) främling: check.

Färdigpackad, påklädd och på väg mot Montreal: check.

Tredje dagen i Toronto

Telefonen ringer, Hi whats up? Rösten på andra sidan är en röst jag aldrig hört förut, aldrig trodde att jag skulle höra. En person som en gång fick ta del av mitt liv via mail, som ibland skickade mig vykort med lösryckta tankar. Vi ska ses ikväll. Han ringer sen.

Mitt hjärta darrar, av kaffet skulle jag tro, det är så starkt här, trots att jag bara tar en liten kopp mediumstarkt i college-caféet. Kakorna är stora och söta, frukostarna är en hel buffé där man får välja vad man vill och sen drar vi bara meal-plan-kortet, jag känner mig lyxig.

Det är så lätt att låta tiden gå när man är på semester, sitta ner och göra ingenting på en parkbänk, gå genom stan och titta på höga hus där solen reflekteras på de mest underbara sätt, gå i affärer utan att handla bara titta på allt som inte finns hemma, ligga i en stor röd soffa och se på när Anders pluggar. De vanliga tankarna når inte ända hit till Kanada. Det är en befrielse. Jag älskar att vara bortrest.

Collegekids med sina termoskoppar och mackor, skrivhäften och laptops. Jag kopplar bort från världen med soundtrack och täta hörlurar, önskar att livet alltid kommer vara lika enkelt som det är nu, tränger bort alla röster som säger att det inte kommer vara det. Jag är ju en helt vanlig tjej som sitter i en stor soffa i toronto, en helt vanlig tjej med vanliga kompisar och ett vanligt liv därhemma där söndagarna är oändliga och vi röker inomhus och skrattar och bara har det fint.

I lördags berättade jag om vanligheten, alla mina försök till att vara helt vanlig och hur det hela tiden känns som om det misslyckas, jag kan aldrig anpassa mig efter scheman uppsatta av andra, jag kan inte se vanlig ut och om hur jag bara trasslar och trasslar. Vi pratade om det en stund och ju mer jag pratade om det, desto abstraktare blev det. Som om vanligheten inte fanns. Om den finns är den väldigt relativ.

Igår åt vi sushi och gick på bio. Dom hade något sorts erbjudande så man fick popcorn och dricka med biobiljetten. En vanlig popcorn och en vanlig dricka här skulle jag kalla giganourmous hemma. Vi såg 500 days of summer, en inte helt vanlig boy meets girl-historia med ett fint popsoundtrack och massa fina referenser inbäddade i storyn. Jag kan inte säga något om den utan att avslöja hur den slutar, se den istället. Det är värt det.

Nu ska jag ägna mig lite åt att skratta gott åt TFLN i en timme eller så tills Anders är tillbaka.

Andra dagen, Toronto

Sverige känns så långt borta när man börjar dagen med rostade bagels i matsalen för att sen gå till Victoria Hall och dricka en-dollars-kaffe innan Anders prov. Tog sen en kontrastrik shoppingtur, först en sväng på den halvlyxiga delen av Blourstreet för att köpa en ny vinterjacka och sen till second hand-paradiset i Kensington. Har nog aldrig varit på en bättre gata, alla affärer ligger i små hus och källare och det finns väskor, koftor, cheerleader-uniformer (!) och klänningar klänningar klänningar. Mötte sen upp Anders och gick till ett grekiskt hak, köpte soppa till en av hans sjuka vänner och nu är vi hemma igen. Tiden går snabbt men känns ändå oändlig.

Är fortfarande jetlaggad, går runt som i en dimma hela tiden, rätt fint.

Första morgonen, Toronto

Solen strålar in genom fönstret till Anders lilla studentrum (fungerade förr som uppassarnas rum, därav storleken). Skulle ha följt med på poesiklass men valde en timmas sömn till istället, ska få frukost snart i matsalen, college-style!!

Här är en scen ur Good Will Hunting, Anders bor sjukt nära den trappan. Populärkulturtrivia i vardagen!

Resan, första dygnet, New York/Toronto

Jag har nu på minuten rest i 24 timmar. Helt sinnessjukt. Skulle ha varit framme tidigare men alla flyg var åt helvete på Newark. Först var det kul, åt mat och drack kaffe på Starbucks. Sen blev jag trött och då var det inte kul längre. Drog runt lite på de där rullbanorna som finns på alla flygplatser och lyckades sen flirta till mig en meal-voucher hos customer-services, hade kul i ungefär 23 minuter till. (Note! Två sätt att få saker: bli polare med en person, alt. testa så många olika personer som möjligt tills någon ger med sig.) Sitter nu på en buss med wifi, high-tech-land! Det börjar bra, trots den långa resan och den bisarrt sena/tidiga timmen. Toronto är fint ovanifrån, nu dör batteriet.

06.35, jag är incheckad.

Betedde mig nervöst och förvirrat vid incheckningen, precis det man inte ska göra när man vill resa till världens mest säkerhetsfixerade land. Lyckades ändå ta mig igenom det, fick bagaget fixat så det kommer direkt till Toronto och bästa platsen med mest benutrymme. Tack random tjej på Continental.

Gick till Sky City och drog mig till minnes att McDonalds har wi-fi. Så nu sitter jag bredvid ett sprakande och lysande M och facebookar och fixar låtar till mobilen så att jag ska klara resan. Längtar efter frulle och att vara framme. Igår var fint, middag och sen Bored to death i soffan. Sov jättejättedåligt och tänkte på ungefär 1000 saker och vaknade hela tiden, men det var värt det.

Nu: mot taxfreen!

Innan resan

Minnen från en vecka som känns som hundra år sen men som faktiskt var nästan igår. J ser så lycklig ut att mitt hjärta studsar av glädje. Väskan är packad, tusen varianter av den lilla svarta, böcker och lite musik. Allt är klart, nu lämnar jag stan för ett tag.

Skulle sova ut vaknade tidigt ändå. Slänger in lite tvätt, två halva maskiner, stor skillnad mot de mastodonttvättningarna jag brukar göra annars. Tänk om man kunde vara en sån person som tvättar lite då och då, inte en gång i månaden när alla underkläder tagit slut (och man gått och köpt nya minst två gånger för att slippa tvätta).

Nu ska jag äta frukost och se 30 rock. Tina Fey, jag har saknat dig!

Nu kan jag andas ut. För första gången på en månad känns det som. Utställningen framme i Montreal, hyfsat i fas med skolan, beslut angående extrajobbet, väskan nästan packad. Tröttheten har övermannat mig den senaste tiden, släpat mig mellan saker men ändå njutit så mycket, saker verkar falla på plats om man bara låter det hända. Bort med stress och press.

Två naturupplevelser på en vecka, en ö med bastubad och platsletande inför ett jobb. Jag gick runt som i dvala, där men ändå inte. Längtar efter Karlslund och hösten där. Kokar äppelmos för att känna mig lite hemma.

I eftermiddags gick jag förbi Janna på vägen hem, ville för alltid stanna i soffan, prata om livet, äta choklad och bara må så sjukt jävla bra. Få dagar kvar till den stora resan, årets andra. Jag börjar bli van.

Nu ljuva sömn.

LIVET LIVET LIVET LIVET

Alltså det här är inte en så bra krönika men jag var tvungen att lämna in något och jag tänkte "varför inte göra något halvdant för en gångs skull?"

En av de där somrarna i hemtjänsten tog jag hand om en liten rynkig tant vid namn Brita. Hennes kropp var som gjord av glas och varje gång vågade jag inte ta i henne av rädsla att jag jag skulle förvärra de stora svarta blåmärkena som täckte stora delar av kroppen. Hon var två huvuden kortare än mig, jag inbillade mig att jag skulle kunna bära henne om jag vågade ta i henne.

Klick.

Under en fiktiv fullmåne dansar Ceclila Lind med smal midja och en trind barm, tätt intill Fredrik Åkare. Jag såg som tonåring alltid framför mig hennes ljusa hy och inbillade mig att Vreeswijk sjöng att hon var vit som en hind. Jag önskade mig också rådjurs-ben och ögon, att vara så lätt att man kunde bli buren runt i en dans.

Klick.

I omklädningsrummet på mellanstadiet var jag omgiven av balett- och gymnastikflickor. Trådsmala och böjliga, alla kunde gå ned i spagat, split, nästan göra bakåtvolter och åtminstone en framåt. Det var som om de inte hade några ben i kroppen.

Klick.

I en bok om feministiska teorier ser jag bilden av en liten tjock gumma, boken lär mig att kvinnor såg ut så förr i tiden och att de avgudades för det. I samma veva berättade någon för mig att om Marilyn Monroe hade levt idag hade hon varit för stor för alla magasin och filmer. Jag tänkte att om Marilyn Monroe hade levt idag hade hon nog varit alldeles för gammal för att överhuvudtaget gå.

Klick.

Det har gått en bit in på 2000-talet och Beth Ditto poserar naken på omslaget till Love's första nummer med den kurvigaste kroppen jag någonsin sett på presstop.

Klick.

I min värld finns en grupp tjejer som är majhaggor och som ställer till med de bästa festerna. De förstår vikten av bubbel och mentolcigg och att man kan festa lika bra på kryckor som utan. Jag och Janna började kvällen i min soffa med det självklara bubblet, närapå sömn och utvärderande av livet. Det fortsatte i ett garage. Varje dag får jag mer och mer skäl att stanna. Janna lämnade festgänget (smart tjej!) när vi andra åkte taxi till psykologen där det var temafest havet och vi träffade en äkta sjökapten. Framåt natten ramlade jag hem med Manne och Kalle och somnade bredvid min tillfälliga gäst Janna (i sängen som jag i ett infall av hyperaktivitet flyttade tillbaka till sin smått ursprungliga plats, den passar bättre där). Maran mms:ade en soluppgång till mig på morgonen, jag svarade med utsikt över nya möbleringen.

Nu skriver jag en utställningstext och försöker att inte låta pompös, det så lätt att bli pretantiös i konstsammanhang!

Hjärta de 12 minutrarna av McQueens visning som jag hann se innan servern kraschade.

Back in the game i dubbel bemärkelse

Nya och gamla spelare är inne på plan samtidigt. Det spelas bollar fram och tillbaka. Smash smash. Spelet är inte över förrän det är helt över, vi går in i en ny halvlek, kör på ett tag till.















(Så konstigt att någon som är så långt borta kan kännas så nära, två veckor kvar!)

Vem kunde ha trott att det här skulle bli en sån fantastisk helg?

Det kändes som en succé.


(Med allt det andra, jag gör som jag alltid gör, klär upp mig, går på fest, slutar använda internet och lever lite, tar igen bortslösad tid)

imorgon har jag utställning