sentimentalitet

vad har jag gett mig in på tänker jag samtidigt som jag förstår att allt kommer bli bra så fort jag är där.

den här sommaren. badet&fotot på saltholmen. colors. vinkvällen på hisingen. kaffet. skogsfesten. tonårshånglet. jobbet. kyrkogårdspicknicken. den magiska himlen över hamnen och de nyvunna insikterna. dejtandet. vinet. whiskeyn. flädersaften. djurdräkterna. smsandet. vännerna. och framförallt: att bli frisk.

jag är kär i livet.

Snart kommer min fina J tillbaka till stan. Stan som värmen slagit sig ned i, stan som varit min i tre år nu. Jag cyklar och åker vagn överallt och tänker ibland att det känns som första gången. När jag kom med fullastad volvo och tankar på ett nytt liv.

Jag börjar inte längre nya liv, men jag lämnar saker bakom mig, glömmer obehagligheter, tror på framtiden och nuet.

En eftermiddag i värmen, det är som om vi pratar olika språk. Mina ögon glittrar när jag går hem, senare tänker jag att allt är ett enda stort missförstånd. För det är det alltid.

Jag är inte pessimist bara realistisk. You know.

Medan solen går ner efter sommarens varmaste dag drar jag upp persiennerna som varit neddragna hela dagen. Har sovit bort en hel lördag och aldrig har det känts så skönt att missa strand och säkert det jättehärliga havet. Min första helt tomma dag på flera månader, jag ligger i sängen, halvvaken, halvsovande, tänker på livet och saker. Ser en film som inte är så rolig men jag har ändå ro till det. Det var längesen. För några veckor sen kunde jag inte vara sysslolös i mer än 5 minuter. Det skrämde mig. Nu kan jag andas, ligga ner, sova gott.

En natt får jag sällskap. Jag vill eller kan inte göra annat än att le.

Första hyran till drömrummet på andra sidan Atlanten. Nu ska jag packa ihop och avsluta lite. Andra saker fortsätter. Vissa människor vill jag verkligen inte lämna men jag gör det ändå, även om det kommer svida.