Ordning och reda i själen, tröttheten ger sig när jag ser lägenheten bli allt mer klar. Flyttar om, läser i papprena jag fått och skrattar åt allt jag ska göra "fint". Blir smått besatt, I säger detsamma, man kan bara inte sluta. Ändå kan jag inte annat än längta lite bort, till sen, när allt är klart.

Tog en helt omotiverad secondhand-runda, köpte en 90-tals-outfit deluxe (men skippade sammetslinnet och en vit ribbad tischa). Istället blev det en randig top, cykelbyxor (!) och en genomskinlig skjorta. Trodde aldrig jag skulle sätta på mig cykelbyxor igen, men eftersom grunden till mitt modeintresse lades på 90-talet kommer jag nog alltid ha en pinsam förkärlek till magtröjor och lycra. Och det är lika bra att passa på nu, inbillar mig att man inte kan gå runt så efter 25års gränsen. 24 is the year of youth.90-talet och flyttröran.

Jag är så trött av allt målande och fixande, så trött att jag inte hinner eller vill tänka på sommarjobb och oklarheter. Då är det fint att ha en janna som säger att man inte behöver tänka på allt hela tiden. Så jag skiter i jobb, blir arbetslös för andra gången i mitt liv (förra gången var efter gymnasiet) och intalar mig att det där med jobb löser sig alltid.

Våren har inte kommit trots att körsbärsblommorna slagit ut. Och vem vann tävlingen egentligen?

När jag får något galet i blicken (ser det inte men känner det) inser jag att det är dags att sluta måla för dagen. Väggar, tak, jag målar och tänker på saker. Samma tankar om och om igen, de är kopplade till vissa delar av taket, väggen, varje gång jag kommer tillbaka tänker jag en tanke.

Medan jag målade listerna tidigare ringde det, två gånger och jag hörde inte, hann inte svara. När jag ringer upp säger han tur att du ringde. Jag har nya rösten ett tag, vi pratar länge, om ingenting och jag målar, putsar samtidigt, berättar lite om allt jag och pappa gjort. Jag är så glad, för vi jobbade så bra ihop i helgen, hade roligt, pappa berättade anekdoter, nya detaljer i berättelser jag hört en miljon gånger. Sommaren i tyskland, och när han var på sjön, hembiträdena. Och så var han stolt. För varje golvplanka jag slog i med ett välriktat slag växte den lite, stoltheten. Kärlek kan komma i så olika förpackningar.

Efter en lång stund lägger vi på, vi har hunnit göra saker båda två, på varsitt håll, pratat bilar, jag tycker att han ska köpa en bil. Jag vill ha en vän med en bil.

Nu är det sena natten, när du läser är det morgon, den känns så nära. Jag vill vara vaken hela natten, lyssna på patti och bruce. En annan dag, ett annat liv.

Steg för steg packar jag ihop livet här, två års liv, marginell förändring. Lite längre hår, lite tydligare riktning, lite mer mod. Från ett krossat hjärta till ett hoppysslat sådant, inte alla ägg i en korg, ägg lite här och var. Äggen är mitt favorituttryck, jag säger det minst en gång varje dag.

Imorgon ska vi pussla ihop det sista ofärdiga i hemmet, sen ska jag lämna det. När det är klart. Alla säger åt mig, "det kommer bli så fint att du inte kommer vilja flytta". Då ler jag sådär äckligt överseende, allvetande, och säger "jo, det kommer jag vilja". Fast jag vet att det kommer svida. Och separationen kommer slå mig. Förr eller senare. Alla separationer slår till.

(En gång gick jag alldeles. Nu ska jag komma tillbaka. Snart.)

Att sälja en lägenhet

Stylisten kommer hem till mig, det är smutsigt överallt, äckligt nästan. Hon nämner ordet "skinande rent" oräkneliga gånger, men hon får mig ändå inte att skämmas över min ovilja och oförmåga att skrubba alla lister en gång i veckan. Vi pratar plankgolv och grupperingar av möbler. Jag tänker att min lägenhet kommer bli så fin, precis som alla andra som ska sälja sina. Så fina dom blir precis innan, nästan så man vill bo kvar. Men mitt i den fina visionen och pratet om läshörnan så tröttnar jag, tänker på att jag inte vill leva i en visningslägenhet, ett visningsliv. Jag vill inte ha något att visa upp förutom mig själv, jag tänker att jag skulle vilja bo i en lägenhet med massa böcker, kanske ett helt bibliotek, och så vill jag bo i en sydeuropeisk lägenhet, med sten och balkong och otäta fönster. Jag vill bo i nya lägenheter, se nya utsikter, inte stirra ner på såggatan varje dag i november och vilja dö av tristess.

Jag försöker att inte tänka på allt, försöker gå och lägga mig istället. Vila bort det onda i halsen, vila bort tröttheten. Vila bort stressen. Lycka till.

Dagens funz

Martha, the one and only. Är nöjd.

lär mig sakta, men säkert, att hantera livets små och stora svårigheter.

En gårdagskväll som paus i allt det andra. Vin och skratt och mer skratt och dans till ljusen tändes. Vi är back in the game säger jag. Idag skulle jag vilja påstå att det är ett nytt spel vi spelar, nya regler, nya liv. Gamla människor i nya förpackningar.

Jag hittar en lista i min dator, som hon gjorde medan jag stod och lagade pannkakor igår morse. Fina fina låtar, jag ska spela dem hela dagen.

Tog en livspaus och åkte till Saron för att shoppa helt nödvändiga saker (vem behöver inte en jordglob?) och äta min favoritmorotskaka. Sprang på Rebecca som fikade med mig och gav mig massa bra livs-tips. Det var sannerligen meningen att jag skulle åka dit och inte sitta hemma och noja över det skakiga telefonsvararmeddelandet jag lämnade förut. Måste verkligen lära mig prata i telefon med främlingar (och telefonsvarare).

Fick även med mig lite andra saker från saron, en lampa och burkar och fina glittrande saker. Jag är så lättflirtad. Särskilt när kontot börjar tömmas, då blir det plötsligt mycket viktigt att ha massa nya saker.

Blev för övrigt av med sommarjobbet idag för att butiken ska säljas. När jag svalt (sanning: gråtit ut) den värsta besvikelsen så såg jag massa nya möjligheter. Imorgon ska jag printa CV:n.

Idag har jag en känsla av att bara vara så trött på hela världen samtidigt som jag bara vill göra allt, se allt, vara allt. Såna här dagar vill jag skaffa mig ett hus på landet, med en stor jävla glasveranda där jag kan sitta och kontemplera över livet och aldrig svara i telefon. En sekund senare vill ja dra på mig min oanvända glitterklänning och gå ut. Min hjärna är så rolig.

Såg en film idag, i den där kategorin jag klassar som en smula pinsam, den där kategorin som innehåller massa hollywood-kändisar, säger lite smarta saker, är snygga och får varandra på slutet. En sån där film som jag omväxlande får hopp av, omväxlande blir väldigt missmodig.

Det är en sån dag, en alternerande dag, bara att leva med, vägrar gå att lägga mig.

och jag drömde att han kysste en annan
och att jag tänkte att nu är det kört
vidare i drömmen mördades människor som på film
jag höll för ögonen och blundade men visste ändå vad som pågick

vaknade med andan i halsen och ett tryck över bröstet
det har inte riktigt släppt än

det mesta blir utkast nu för tiden

utkastade tankar utan mål men med mening

dagarna planerar och planerar jag
snart planerar jag nog så bra att jag inte ens behöver göra något själv
vad tråkigt det skulle vara

Gör rulltårta och lyssnar på telephone. Livet är inte mer än vad man gör det till. Såg älskade Janna på bengans en stund och ska nu på utflykt med borg. Lyxmåndag!

Tänker på underbara lördagskvällen och att det är ju skönt att jag har lätt för att göra bort mig lite lagom för annars skulle man ju inte ha något att prata om efter helgen. Påskhelgen FTW.

Tiden sniglar sig fram sista timmen, som om varje minut är dubbel så lång och solen hånar mig lite med sitt jävla sätt att lysa just den dagen då jag jobbar heltid.

Livet sniglar sig fram det med, erbjuder ingen riktig spänning trots insag av cocktailparty med sitt extravaganta innehåll och intressanta konversationer. Men snart börjar det, livet, snart är det sommar och sen en efterlängtad höst, då jag ska göra vad jag vill.

She & Him

I only say Volume 2 på högsta volym.