Steg för steg packar jag ihop livet här, två års liv, marginell förändring. Lite längre hår, lite tydligare riktning, lite mer mod. Från ett krossat hjärta till ett hoppysslat sådant, inte alla ägg i en korg, ägg lite här och var. Äggen är mitt favorituttryck, jag säger det minst en gång varje dag.
Imorgon ska vi pussla ihop det sista ofärdiga i hemmet, sen ska jag lämna det. När det är klart. Alla säger åt mig, "det kommer bli så fint att du inte kommer vilja flytta". Då ler jag sådär äckligt överseende, allvetande, och säger "jo, det kommer jag vilja". Fast jag vet att det kommer svida. Och separationen kommer slå mig. Förr eller senare. Alla separationer slår till.
(En gång gick jag alldeles. Nu ska jag komma tillbaka. Snart.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar