Ibland kommer en enda stor WIN när man minst anar det, en sån där grej som får en att (faktiskt) studsa upp och ner i hallen, vardagsrummet (och köket med) och solen lyser in genom köksfönstret och skapar mönster på mina egenmålade köksluckor (snart två år sen, på dagen!) och sen går man till jobbet och glömmer nycklar och blir kallad slarver och kan leva med det.
Lyssnar lite på Anthony and the Johnsons, en halv låt, sen undrar jag hur jag kunde lyssna på det så frekvent som jag ändå gjorde där ett tag. Kanske var det i England. Minns hur min brorsa skickade texten till You are my sister och jag började gråta i datasalen. Nu lyssnar jag på XX, som den där söndagen då jag låg i en säng och hörde den från köket. Innan helvetesveckan och tröttheten och utmattningen och undran hur över det ska gå.
Solen sken idag och jag gick till bengans och drack min kaffe åt min macka. Ett steg närmare allt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar