Funderandet över livet är konstant med det annalkande ljuset som inger hopp och tro på livet igen. Plötsligt vill jag vara utomhus längre stunder än den tid det tar att gå till vagnen. Plötsligt orkar jag saker igen. Får brev på posten och skickar själv. Paket med andras ord till pappa. Vykort söderut, tankar till australien. Varje morgon kommer jag ett steg närmare avslutandet av min essä, även kallat det stora molnet som legat i bakhuvudet de senaste tre månaderna. När den är klar tänker jag att livet blir lite lättare, ännu lite ljusare.
I Paris visas McQueens sista kollektion. Jag saknar ord.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar