Innervärlden stannade lite idag, lämnade mig ifred och trängde sig inte på. Jag klarade skolan, tog en secondhand-tur, köpte en högst tvivelaktig kavaj jag inte kunde slita mig ifrån, letade skor men hittade inga. Kom hem och lyckades fixa mat och nybakt bröd och disken med, och allt pyssel som legat på hög. Till sist skypade jag med min bror och såg honom som en liten suddig prick på skärmen, ändå lika roligt. Han kommer hem snart, känns surrealistiskt. Sydde mig en huvudbonad jag kanske aldrig kommer använda men fin blev den.

Hittills årets mest produktiva dag, jag känner mig nöjd nu.

Jag blev så trött, på all skit och allt som jag inte kunde släppa. Men så löste det sig, träning, wraps och ett telefonsamtal och kanske anblicken av sänghimmeln/myggnätet som hänger mitt i mitt vardagsrum, som lovar om andra tider och nya bilder. Jag behöver åka. Allt talar för det. Inget emot.

Varje söndag tänker jag lite på en annan söndag. Min bästa och sämsta söndag. Den som på något vis satte en riktning för allt det kommande. Den här dagen spenderade jag själv och har bara gjort saker jag tycker om. Tror att det är att ta hand om sig själv.

Jag skulle kunna säga älskar men gillar ligger bättre på tungan

Om jag tänker efter gillar jag ju massa saker. Just nu gillar jag Cardigans-skivan jag alltid lyssnade på i tonåren. Annars gillar jag att ligga länge i sängen på morgonen innan frukost, läsa hela DN på söndagen, filmer jag kallar high-schoolfilmer som egentligen inte handlar om det, lady gaga, att fotografera, att sy ibland; sy raka sömmar och fålla och sy ihop, se plagget växa fram. Jag gillar killar med snyggt hår och vackra ögon, festivalängar (fast gud vad längesen det var jag såg en sån), skogen när det precis regnat, att baka saker som måste tillredas i olika steg och som gärna tar hela dagen. Jag gillar många av mina vänner, jag gillar när vi gör roliga saker och när vi har tråkigt med. Jag gillar japanska blommönster, stiliserade fåglar och snygga modeteckningar, speciellt Stina Wirséns. Jag gillar att sitta vid min dator ibland, jag gillar att åka skidor på längden och tvären och snowboard med men skidor mer nuförtiden. Jag gillar att få stora blombuketter och att klä upp mig. Jag gillar att shoppa och bära snygga skor med platåer och pasta och pizza och pannkakor med sylt&grädde. Jag gillar choklad med grädde. Jag gillar svenska herrgårdar med ljusa trägolv och utsikt över landskapet, särskilt den gård där min barndomsbästis farföräldrar bor (bodde?). Med mystiska rum och stora salar. Jag gillar att vara utomhus och inomhus ibland. Jag gillar choklad och kokos blandat, jag gillar bra make-up och att använda den. Jag gillar att vara snygg, stora glossy magasin, romaner med en hoppfull handling. Jag gillar Jeffrey Eugenides och Bodil Malmsten och Ryan McGinley och Roland Barthes och Eckhart Tolle och Joseph Campbell. Jag gillar känslan precis när jag tränat och duschat och går hem på såggatan. Jag gillar min väggprydnad som är fraktad från kina för massa år sen. Jag gillar färgerna i den, pastell och rosa och svart. Jag gillar kortet från agnés b som jag tog för massa år sen som jag fortfarande har kvar på väggen och att hålla någons hand på väg någonstans. Jag gillar att ha picknick, att slänga mig ner i pappas kökssoffa efter maten och prata om framtiden eller kanske hur dålig lokaltidningens söndagsbilaga är. Jag gillar att jag äger så få saker. Jag gillar att vara uppe först på sommaren i barndomshemmet och se solen i köket och trädgården. Jag gillar att fika en lördag, att rida och min newyork-kjol och min dagbok. Jag gillar karaoke, bubbel i glas på sommaren och året om och Cannes och medelhavet. Jag gillar mina 90tals-minnen. Jag gillar det som är här och nu. Precis just nu.

Hemma i tryggheten och instängdheten, solar genom fönstret, varför gå ut när våren kan nå en genom ett lager vägg? Ändlös planering, ingenting är på riktigt, trots att jag ringer riktiga samtal, pratar med riktiga människor, gör riktiga handfasta saker.

Googlar norrsken och chefer, lyssnar beyoncé och ser på hur solen faller in genom rutan. Går en stund tillbaka till 90-talet och ser den första filmen jag och min brorsa laddade ner. Efter halva filmen brukade ljudet släpa efter, munnarna rörde sig inte i takt med händelserna. Jag saknar 90-talet lite, tiden innan internet och telefonerna och innan jag blev vuxen och behövde göra saker.

Väntar på mail som hänger i luften, det kan vara det bästa och det sämsta sättet att få mig att göra något, beroende på dagsformen. Inom mig tänker jag att jag skulle ju inte göra något idag. Men det gör jag ju ändå. Vad är en ledig dag egentligen?

mitt i veckan

Note to self:
När jag är på det humöret som jag är idag, då ska jag inte sätta mig och kolla på följande saker:
- twitter
- facebookalbum
- fotografer jag beundrar
- fotobloggar där folk lägger upp 100-tals bilder på sitt flängande new york-liv

Regnet kommer och jag har nog aldrig varit så glad över ett regnväder som jag är nu. Regn betyder värme. Värme betyder vår. Vår betyder snart sommar.

När den kommer tänker jag ta massa bilder på människor som badar. Och har det bra. Sen tänker jag bara gå runt i jeans-shorts, bäst att det blir varmt.

Introducing: Regina

Det här är Regina Spektor. Min brorsa gillade henne först. Eller rättare sagt, han var kär i henne. Efter att ha sett 500 days of summer i Toronto där hon sjunger Hero föll jag pladask och nu är jag störtkär. Framförallt i hennes sätt att göra en finstämd pianolåt, t.ex. summer in the city, och med den mjukaste rösten sjunga om att gnida sig mot främlingar och vilja komma och gråta samtidigt. Och så har vi Hero som jag lyssnade på konstant där i början, den blev soundtracket till mitt liv och jag skrattade och grät samtidigt varenda gång jag hörde den. Och Chemo Limo och hela skivan "Far" och låten Wallet där hon hittar en plånbok och går igenom den. Och Fidelity!! Jag förstår inte hur man kan vara så begåvad och fantastisk på att skriva låtar. All min beundran och cred till Regina idag.

Med henne i bakgrunden fixar jag våfflor och fuskstädar. Gårdagens fylla gör sig påmind, den kan gott göra det, för det var det värt.

En helt vanlig (världens bästa) onsdag

Igår var jag ett vi. Jag brukar inte så ofta vara ett vi, har hittills gått genom livet oftast som ett jag, med enstaka gästspel i olika sammanhang. Men igår var jag vi med Janna hela dagen och den fortsatte och fortsatte tills vi gick hem framåt två-snåret, fyllda av vin. Att vara ett vi kan vara bland det finaste jag vet. Vill ha det mer så i mitt liv.

Det är dimma i Göteborg, jag ska gå upp på ett berg och ta lite bilder. Lite ffuffuhw och sånt.

Måndag. Känns som om det kommer bli en lång vecka. Har saker att göra, oklara saker, och så finns där väntanlängtanväntan. Skickar in ännu en stipendieansökan, ännu ett mail, måste skaffa jobb men orkar inte. Lämnar det till framtiden. Ser pengar försvinna in i objektiv och fotoförbundsavgifter. Nu är det dags att bli vuxen. Jag vill ha så mycket men man kan inte få allt man vill (än).

Jag vill vara Patti

Idag har jag lärt mig saker, den hårda vägen. Som att man ska göra saker ordentligt direkt. Och som att man till exempel ska säkerhetskopiera allt för det är sjukt jobbigt att scanna om massa saker en lördagkväll.

Massa extraslit på det redan inplanerade slitet, men det var det värt, har 50 sjukt fina bilder nu, högupplösta, bara lite dammkorn ska tas bort så är allt bra. Min nördsjäl vill här skriva massa saker om kurvor och nya tekniker jag kommit på, men resten av mig vill bara hem nu.

Jag kommer sova så gott inatt, tror inte att jag varit såhär glad och nöjd och stolt på flera år.

Dagens livsfilosofi. Kanske en smula pretentiöst.

Foto: Paul Herbst

Idag tränar jag mig på att inte bli så arg på dåtida-Agnes, den del av mig som ibland har fattat dåliga beslut som jag nu får deala med. Jag tänker mig att jag då handlade efter de förutsättningar och den kunskap jag hade då och att jag nu är mycket smartare men att jag om några år kommer tänka "Men vaadihelvete tänkte jag med?" om vissa saker jag gör nu. Men jag gör dom ändå.

Det finns en risk att jag kommer ta tillbaka detta men jag säger det ändå

Hej igen livet, ibland kan jag inte säga nog ofta hur mycket jag älskar dig.

Idag blev jag asförbannad på Agnes anno 2008 som tog bostadsbidrag som jag nu måste betala tillbaka. Försöker tänka att jag gjorde något bra för pengarna (att jag inte bara dränkte mina dåvarande sorger i öl vilket förmodligen ligger nära sanningen). Nu ska jag sälja saker på tradera för att finansiera bostadsbidraget. Livet är ett enda stort ekonomiskt kretslopp.

Scannar internet konstant i två timmar efter någonting jag vet inte vet vad. Tillslut är min hjärna ett virrvarr och i tystnaden mellan två sidor och tankar hittar jag något hos mig själv som jag ibland tappar. Den där känslan av att allt kommer att lösa sig, att allt kommer bli av, att det som är menat att hända kommer göra det också. Jag känner mig redo snart.

Modeblogg

Ibland gör man fynd. Som den här fantastiska klänningen (HENNES) á 98. Såg den i fönstret på Ebbes hörna för ett tag sen, och nu när jag kom dit var den till försäljning. Dog en smula och en kort stund senare drog jag på mig den inne på bengans. Dock smått suckandes över livet, entusiasmen ville inte riktigt komma igång, trots den fantastiska klänningen och allt den utlovade (tänk er den med tillhörande solglasögon och en något brunare hudton än den blekvita jag har nu, i sällskap av Janna och den här: (som jag nu försöker deala till mig)

I fredags hade Maska och jag vernissage på two little birds. De gör så sjukt fina koftor. Kolla här

Funderandet över livet är konstant med det annalkande ljuset som inger hopp och tro på livet igen. Plötsligt vill jag vara utomhus längre stunder än den tid det tar att gå till vagnen. Plötsligt orkar jag saker igen. Får brev på posten och skickar själv. Paket med andras ord till pappa. Vykort söderut, tankar till australien. Varje morgon kommer jag ett steg närmare avslutandet av min essä, även kallat det stora molnet som legat i bakhuvudet de senaste tre månaderna. När den är klar tänker jag att livet blir lite lättare, ännu lite ljusare.

Källa

I Paris visas McQueens sista kollektion. Jag saknar ord.

I natt drömde jag att ingen från hff kom med i ny nordisk. Minns dock inte varför. Jag undrar om det är ett omen?

Solen skiner idag igen (jag gillar ju det här med att prata väder) och idag är dagen då min essä ska bli relativt klar. Spännande!

helgen

Mami kommer på besök, vi hänger runt, dricker kaffe i solen med jannalove, köper onödigt många strumpbyxor, testar drinkar på lokal, jag spär ut min martini med tårar sen skrattar vi massor också. Vi ser på Alice i underlandet, jag blir besviken men det gör inte så mycket. På söndagen jobbar jag lite sen promenerar vi i skogen och pratar framtiden och villar bort oss men kommer rätt ändå. Sen åker hon hem och jag är trött men ändå pigg och glad för jag har världens finaste mamma.

Efter ex

Tredje dagen sol, kan man någonsin tröttna på den? Dagarna går så snabbt att jag nästan glömmer vad jag gjort, var de tagit vägen. Scannar, har handledning, fikar, allt flyter ihop. Bokar biljetter till Alice på lördag, mamma på besök, under natten städar jag omedvetet hela lägenheten, rensar papper och högar, flera timmar senare kommer jag på varför. För besöket. För ordningens skull. Jag lever i en minutiös ordning, allt på sin plats inbillar jag mig, ändå kan jag spendera timmar att leta efter borttappade saker. Systemet har blivit för smart.

Fixar med köket. Det är mars. Två år nästan på dagen. Inte konstigt att jag fick ex-tankar häromdagen. Efter ex-tankarna, när jag stod och diskade, tänkte jag på allt jag har gjort de här två åren, alla resor, alla människor jag träffat som jag inte hade träffat om det hade varit vi. Plötsligt kändes allt mycket mycket enklare.

EX

Lyssnade på Smiths och gick in på mitt ex facebook. Finns en anledning till varför vi inte är kompisar där (och flera till varför vi inte är ihop) och fast det har gått så många år att det inte borde kännas alls så blev så ändå. Det högg till i magtrakten av saknad och ilska och var tvungen att lyssna på Jay-Z jättehögt för att bryta den farliga kombon (smiths-sadness & stalking). Det hjälpte. Lite.

Ibland kommer en enda stor WIN när man minst anar det, en sån där grej som får en att (faktiskt) studsa upp och ner i hallen, vardagsrummet (och köket med) och solen lyser in genom köksfönstret och skapar mönster på mina egenmålade köksluckor (snart två år sen, på dagen!) och sen går man till jobbet och glömmer nycklar och blir kallad slarver och kan leva med det.

Lyssnar lite på Anthony and the Johnsons, en halv låt, sen undrar jag hur jag kunde lyssna på det så frekvent som jag ändå gjorde där ett tag. Kanske var det i England. Minns hur min brorsa skickade texten till You are my sister och jag började gråta i datasalen. Nu lyssnar jag på XX, som den där söndagen då jag låg i en säng och hörde den från köket. Innan helvetesveckan och tröttheten och utmattningen och undran hur över det ska gå.

Solen sken idag och jag gick till bengans och drack min kaffe åt min macka. Ett steg närmare allt.

Tisdag onsdag torsdag

I min värld kan man inte ta sig ett glas vin till lunch, så därför funderar jag starkt på att göra det bara för att det ska bli någon annan värld. Synd bara att jag redan ätit lunch idag. Jävla älskade schema. En gång var jag här och drack vin, kan ni tänka er? Känns som hundra år sen.

ny månad: nytt liv

Idag är en sån där dag då jag önskar att jag kunde börja om. Gärna börja om dagen, kanske hela förra månaden (trots att det nu är en ny månad och ett utomordentligt tillfälle att börja på nya kulor). Pratar med min pappa i telefon, han är som vanligt positiv till livet, pratar OS och husrenovering, jag pratar trötthet och tristess. Han påminner mig om att jag var uppåt för någon vecka sen, jag påminner honom om att det alltid är uppochner i det här livet. Sen försöker jag sova tidigt. Det fungerar inte så jag får vara vaken istället och ligga i sängen med datorn i knät.

Jag tänker länge på hur jag skulle vara eller vad jag skulle göra om jag verkligen fick börja om. Sen blir jag realist försöker försonas med nuet istället. Det går sådär, allt jag tänker på är dåtiden. Tänker på män och somrar och vintrar och tillslut tänker jag bara livet livet livet och försöker somna igen.

noll noll noll noll noll noll

noll noll noll noll noll noll