I den värld jag ibland låtsas att jag lever i finns inga tvättider, smutsiga golv eller diskhögar som växer. Och om man någon gång tvättar gör man det antingen på en laundromat eller hänger upp den på hemmasnickrade tvättlinor i en grönskande trädgård där det blåser lite (varmt) och solen skiner.
Back to reality fröken, säger en del av mig. Den andra delen ler bara lite överseende åt den förmanande rösten och tar en chokladkonfekt till. Diskar disken men tänker på annat.
Vissa stunder vet var jag inte var jag ska ta vägen för det känns som om allting runt om mig rasar och trasas sönder. Framtiden blir till något farligt, elakt, hårt. En stund senare blir allt bättre igen, när jag kommit tillbaka till nuet och här:et där ingenting är farligt eller jobbigt och oftast ett par timmar senare så sitter jag med handen på hjärtat och mår bra igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar