Hemma: sängen

Jag köpte min säng när jag flyttade till Såggatan. Innan dess hade jag inte haft en egen säng på flera år. På South King Street hade jag en gigantisk säng som mer liknade en brits, den blev aldrig varm. Sen flyttade jag hem till tonårsrummet och den alldeles för mjuka men kanske lite lyxiga sängen i en vecka innan jag kom till den slitna ikeasängen på hertig karls allé. I gamleby hade jag tre olika sängar i tre olika lägenheter, jag minns inte någon av dem. De första 8 månaderna i gbg, på Studiegången, sov jag på en 90-madrass i en träsäng. Det var ett lågvattenmärke. Sängen är väldigt viktig. Om jag fick välja skulle jag spendera ännu mer tid i min säng. Om jag fick välja skulle jag även ha sällskap i den, och då skulle jag nog aldrig gå upp.

Konstigt att jag kan känna mig precis jag gjort de senaste veckorna, upplyft och liksom lycklig. Ligger nu i min älskade säng (renbäddad av älsklingsjanna när jag kom hem), ouppackad och lite snurrig i huvudet. Jag är förvånad över lycksaligheten, trodde att den skulle avta vid hemkomsten till livet. Tur för mig att jag kan ha det fint hemma och med mina vänner.

På grund av lite ekonomiska trångmål efter tre veckors ekonomisk obegränsning har jag bestämt mig för att prioritera lite saker den närmaste tiden: frukostsmoothies, kaffe på bengans och inköp av underkläder. Ska även låna böcker på biblioteket och göra konst. Kommer inte ha tid med annat! Inhandlade 50 rullar film i NY, det blir i runda slängar 1800 bilder som jag kan fotografera upp.

Lyssnar på mitt nya favoritsoundtrack och vill inte riktigt göra någonting alls. (Och det behöver jag inte!)