Nu kan jag andas ut. För första gången på en månad känns det som. Utställningen framme i Montreal, hyfsat i fas med skolan, beslut angående extrajobbet, väskan nästan packad. Tröttheten har övermannat mig den senaste tiden, släpat mig mellan saker men ändå njutit så mycket, saker verkar falla på plats om man bara låter det hända. Bort med stress och press.
Två naturupplevelser på en vecka, en ö med bastubad och platsletande inför ett jobb. Jag gick runt som i dvala, där men ändå inte. Längtar efter Karlslund och hösten där. Kokar äppelmos för att känna mig lite hemma.
I eftermiddags gick jag förbi Janna på vägen hem, ville för alltid stanna i soffan, prata om livet, äta choklad och bara må så sjukt jävla bra. Få dagar kvar till den stora resan, årets andra. Jag börjar bli van.
Nu ljuva sömn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar