Montreal är livet, hänga här på kontoret, dricka öl, prata om foto med Ben med en film pågåendes i bakgrunden. Allt är så enkelt, vi hänger, äter, sover när det behövs. Det regnar, kylan kryper igenom kroppen. Vi åkte till en skridskobana idag, jag, Max och Anders. Jag har inte åkt skridskor sen tidiga tonåren. Var bambi på hal is, åkte runt runt, gjorde halva piruetter, försökte att inte bli vält av småkids. Har fått tusen idéer och planer, längtar efter att sätta igång, pussla ihop och komma ut med det. Fota nytt, fota massor. Satt på en klassisk diner imorse med pannkakor och kaffe och skrev idéer på en servett, kände mig som i någon lite lagom klyshig film.Imorgon blir det tåg till New York mot två intensiva veckor med klassen och nygamla bekanta.
Tidigare idag skrev jag: Om livet är en bilresa sitter jag just nu i en cab med vinden i håret. (Precis som i somras!) Jag övermannades tidigare även av en känsla av att vilja skriva dolda meningar i mina blogginlägg, precis som jag gjorde på den tiden då karelin fanns och jag var tonåring och kär i människor som var minst 20 och spelade i band och hade skägg. Nu är jag lite äldre, lite visare och hänger runt i min UOT-hoodie som Anders köpte åt mig sista dagen i Toronto. Han känner sin syster. Han vet att jag älskar hoodies mer än något annat klädesplagg, att det är det enda jag kommer behöva när göteborgsvintern övermannar. Vi tog ett (något tårfyllt) farväl idag utanför kontoret, så konstigt att åka ifrån honom när vi haft värsta grymma veckan.
Ska slänga mig på sängen nu, Ben är på fest någonstans, jag tar mig friheter och känner mig som hemma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar