helgen

Mami kommer på besök, vi hänger runt, dricker kaffe i solen med jannalove, köper onödigt många strumpbyxor, testar drinkar på lokal, jag spär ut min martini med tårar sen skrattar vi massor också. Vi ser på Alice i underlandet, jag blir besviken men det gör inte så mycket. På söndagen jobbar jag lite sen promenerar vi i skogen och pratar framtiden och villar bort oss men kommer rätt ändå. Sen åker hon hem och jag är trött men ändå pigg och glad för jag har världens finaste mamma.

Efter ex

Tredje dagen sol, kan man någonsin tröttna på den? Dagarna går så snabbt att jag nästan glömmer vad jag gjort, var de tagit vägen. Scannar, har handledning, fikar, allt flyter ihop. Bokar biljetter till Alice på lördag, mamma på besök, under natten städar jag omedvetet hela lägenheten, rensar papper och högar, flera timmar senare kommer jag på varför. För besöket. För ordningens skull. Jag lever i en minutiös ordning, allt på sin plats inbillar jag mig, ändå kan jag spendera timmar att leta efter borttappade saker. Systemet har blivit för smart.

Fixar med köket. Det är mars. Två år nästan på dagen. Inte konstigt att jag fick ex-tankar häromdagen. Efter ex-tankarna, när jag stod och diskade, tänkte jag på allt jag har gjort de här två åren, alla resor, alla människor jag träffat som jag inte hade träffat om det hade varit vi. Plötsligt kändes allt mycket mycket enklare.

EX

Lyssnade på Smiths och gick in på mitt ex facebook. Finns en anledning till varför vi inte är kompisar där (och flera till varför vi inte är ihop) och fast det har gått så många år att det inte borde kännas alls så blev så ändå. Det högg till i magtrakten av saknad och ilska och var tvungen att lyssna på Jay-Z jättehögt för att bryta den farliga kombon (smiths-sadness & stalking). Det hjälpte. Lite.

Ibland kommer en enda stor WIN när man minst anar det, en sån där grej som får en att (faktiskt) studsa upp och ner i hallen, vardagsrummet (och köket med) och solen lyser in genom köksfönstret och skapar mönster på mina egenmålade köksluckor (snart två år sen, på dagen!) och sen går man till jobbet och glömmer nycklar och blir kallad slarver och kan leva med det.

Lyssnar lite på Anthony and the Johnsons, en halv låt, sen undrar jag hur jag kunde lyssna på det så frekvent som jag ändå gjorde där ett tag. Kanske var det i England. Minns hur min brorsa skickade texten till You are my sister och jag började gråta i datasalen. Nu lyssnar jag på XX, som den där söndagen då jag låg i en säng och hörde den från köket. Innan helvetesveckan och tröttheten och utmattningen och undran hur över det ska gå.

Solen sken idag och jag gick till bengans och drack min kaffe åt min macka. Ett steg närmare allt.

Tisdag onsdag torsdag

I min värld kan man inte ta sig ett glas vin till lunch, så därför funderar jag starkt på att göra det bara för att det ska bli någon annan värld. Synd bara att jag redan ätit lunch idag. Jävla älskade schema. En gång var jag här och drack vin, kan ni tänka er? Känns som hundra år sen.

ny månad: nytt liv

Idag är en sån där dag då jag önskar att jag kunde börja om. Gärna börja om dagen, kanske hela förra månaden (trots att det nu är en ny månad och ett utomordentligt tillfälle att börja på nya kulor). Pratar med min pappa i telefon, han är som vanligt positiv till livet, pratar OS och husrenovering, jag pratar trötthet och tristess. Han påminner mig om att jag var uppåt för någon vecka sen, jag påminner honom om att det alltid är uppochner i det här livet. Sen försöker jag sova tidigt. Det fungerar inte så jag får vara vaken istället och ligga i sängen med datorn i knät.

Jag tänker länge på hur jag skulle vara eller vad jag skulle göra om jag verkligen fick börja om. Sen blir jag realist försöker försonas med nuet istället. Det går sådär, allt jag tänker på är dåtiden. Tänker på män och somrar och vintrar och tillslut tänker jag bara livet livet livet och försöker somna igen.

noll noll noll noll noll noll

noll noll noll noll noll noll